Uttrycket "It ain´t over until the fat lady sings" är en metafor lånad från Operans värld, där storslagna, passionerade dramer utspelar sig med en smäktande, intensiv aria som upplösning på de ofta förödande handlingar som föregått det slutgiltiga ödet. En fras som också är populär inom sportens värld och då i likhet med "it ain´t over until it over". Att kämpa till sista blodsdroppen. Och det tror jag arrangörer, politiker, skolelever och andra samhällsbor gjorde. Ända till igår kväll. För då gick den Tjocka Damen upp på Hawaii-scenen och förkunnade en aria i tragedins tecken och så var det slut. Över bara. Trots alla förhoppningar, allt slit, trots sin kultstämpel som festival, trots sin långa erfarenhet att locka artister från inre och yttre krets inom olika genrer. Carmens kniv känns påfallande nära. Carmen levde sitt liv i full blom och full fart hela tiden, för hon visste inget annat sätt att leva det. När det levande, fart- och farofyllda tog slut, så dog även hon.
Jag har bara varit på festival i Hultsfred en gång. Det året när allt hände. 1994. När Sverige fick en bronspeng i fotbolls-VM, när jag var olyckligt förälskad flera gånger om, men ändå inte insett vidden av just denna olycka, när livet gick balansgång med mig och snart skulle jag vara tvungen att göra avgörande val som kommit att betyda en del för den jag är nu. Men den sommaren 1994 spelade Bob Hund, Oasis och Blur. Mest minns jag ändå Verve, sent på kvällen i ett knökfullt tält. Den småländska nattens mörker slöt oss i en varm famn, svetten rann längs panna och ben och allt var fullkomligt magiskt. Resten av tiden minns jag en smutsig, dyig sjö, lera, ett kallt tält, ett svettigt tält, för många öl, alldeles för många öl och ett rus som inte kan vara av nytta för någon någonsin. Jag och mina kompisar samlade kondomer i olika smaker, inte för att jag fick testa en enda, men det var som att plocka smågodis. Banan, jordgubb, citron och lakrits. Skulle det inte bli en smula pikant med "eh, vilken smak föredrar Du?" mitt i allt? Eller att det plötsligt luktar väldigt mycket citron? Som en Ajax-rengöring mitt i en akt av spridda hormoner.
Har festivalerna blivit för många? Har en liten kommun som Hultsfred överhuvudtaget en chans i den stenhårda kommersens tid? Skulle det vara en prestigeförlust att göra festivalen lite mindre? Alla inblandade parter får väl sätta sig ner och klia sig i huvudet nu och jag håller tummarna för en till lika stora delar minnesvärd, som avskyvärd Hultsfredsfestival.
En gång till har jag varit i Hultsfred, på en arbetsintervju. Det blev inget med det jobbet.
/Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar