Magda har myggbett på ben och armar, skoskav och en begynnande solbränna. Himlen är ljust sådär blå som den kan vara en sommardag, med ljumma vindar och svalornas skrik i luften känns behagfullt rogivande. Sädesfälten böljar och Magda försöker komma ihåg om det är vete eller korn som är utan ax. Hon drar upp ett strå, tuggar lite på kärnan och inbillar sig att hon med smaksinnet kan smacka fram vilken sort det skulle kunna vara. Efter en stunds begrundan och ett uppriktigt försök att tänka med hjälp av uteslutningsmetoden kommer Magda fram till att det måste vara vete. Hon vet inte om det, men hon har alldeles rätt.
Den knäkorta klänningen kliar lite i sommarvärmen och hon undrar varför hon måste ha strumpbyxor på sig en solig dag i juni. Långt ute på landet, utan kompisar eller andra nöjen sparkar hon undan stenarna på vägen med den ena välriktade sparken efter den andra. Om man åtminstone kunde bada och äta glass tänker den nioåriga flickan drömmande medan hon sakta går vägen fram.
Plötsligt stannar hon upp. Framför henne är en stor, bred, brun rumpa som intensivt viftar bort flugor och annat otyg, med sin svarta, korta, men tjocka svans. Den stora rumpan har bevisligen en framdel som Magda försöker få en skymt av. Plötsligt vänder den lilla hästen sig om. Under lång pannlugg stirrar den ett par sekunder på flickan. Sedan gnäggar den lågt, går fram till henne och buffar försiktigt med sin mjuka mule i hennes panna. Det värmer och kittlar på en och samma gång. Detta var Bromsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar