Jag sa ju det. Eller ännu bättre på engelska: I told you so!
Sherlock Holmes med sin Watson anno 2010. Fy fan vad skönt med en gestaltning som varar och samtidigt helt ny och helt otroligt fräck, bisarr och skarp. I ett. Pulsen är hög. På ett mycket trivsamt sätt.
Smartphones i all ära, men utan Smartsociopats betyder de inte ett skvatt!
Visar inlägg med etikett Teve. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Teve. Visa alla inlägg
söndag 30 januari 2011
söndag 23 januari 2011
Sherlock
Bäste Mr Holmes med världens mest kända gatuadress. 221 B Baker Street i London. När man går av tunnelbanan på Baker Street är den täckt av silhuetten av Holmes, med pipan i mun. En gång bodde jag där. På Baker Street. Redan då var jag förtjust i Doyles karaktär, den ständigt finurlige Sherlock Holmes.
Trots detta har jag inte sett filmen där Robert Downey Jr ska gestalta Holmes och snutfagre Jude Law ska karaktärisera Dr Watson. Ingen av dem känns riktigt som de personligheter jag lärt känna genom bokstävernas sammansatta struktur. Däremot måste jag medge att jag blir enormt nyfiken på Tv-serien om dessa figurer. Här ett försök att återupprätta duon genom att sätta in dem i ett nutida sammanhang, där de får representera vår moderna värld.
Sherlock blir lätt uttråkad, vilket gör att han dras likt de berömda flugorna till sockret, malen till elden etc. Han ser samband ingen annan ser och med hjälp av Watson löser de den ena invecklade gåtan efter den andra. Martin Freeman som spelar den moderne Watson i TV-serien säger att Holmes förmodligen skulle diagnositiseras med en mängd bokstavskombinationer och att hans begåvning näst intill är ett handikapp. För ständigt förundrar sig Sherlock Holmes hur alla i hans omgivning kan vara så uppenbart korkade. Jag ställer mig själv samma fråga allt som oftast och tänker också att numera skulle vi alltså rationalisera bort genier och nytänkare som sjukliga? Det är elementärt, en sjuk tanke i sig.
Trots detta har jag inte sett filmen där Robert Downey Jr ska gestalta Holmes och snutfagre Jude Law ska karaktärisera Dr Watson. Ingen av dem känns riktigt som de personligheter jag lärt känna genom bokstävernas sammansatta struktur. Däremot måste jag medge att jag blir enormt nyfiken på Tv-serien om dessa figurer. Här ett försök att återupprätta duon genom att sätta in dem i ett nutida sammanhang, där de får representera vår moderna värld.
Sherlock blir lätt uttråkad, vilket gör att han dras likt de berömda flugorna till sockret, malen till elden etc. Han ser samband ingen annan ser och med hjälp av Watson löser de den ena invecklade gåtan efter den andra. Martin Freeman som spelar den moderne Watson i TV-serien säger att Holmes förmodligen skulle diagnositiseras med en mängd bokstavskombinationer och att hans begåvning näst intill är ett handikapp. För ständigt förundrar sig Sherlock Holmes hur alla i hans omgivning kan vara så uppenbart korkade. Jag ställer mig själv samma fråga allt som oftast och tänker också att numera skulle vi alltså rationalisera bort genier och nytänkare som sjukliga? Det är elementärt, en sjuk tanke i sig.
söndag 21 november 2010
Niklas Wahllöf
Jag vet att jag snart måste sluta tjata om denne man och hans sätt att förmedla sig. Oftast handlar det om något TV-program, men ännu bättre är han i mina ögon när han får fria tyglar med någon författare.
Det som gör honom så bra är att han alltid har en stor dos respekt för de han pratar till, i detta fallet oss tidningsläsare och TV-tittare. Jag erkänner att också jag sätter på dumburken mellan varven och jag betalar ju till och med licensavgift för detta. Borde inte alla radio- och TV-kritiker egentligen vara anställda av SR respektive SVT? Utan recensenterna stod de sig ofta slätt!
Dessutom finns där en vardaglig ton som elegant och utan knussel eller krångel kan övergå i något mera djuplodat. Det känns enkelt att vara med honom, lätt att ta till sig honom och samtidigt vet man att det finns så mycket mer där att hämta om man bara fick....
Glimten i ögonvrån icke att förakta!
Naturen
Det som gör honom så bra är att han alltid har en stor dos respekt för de han pratar till, i detta fallet oss tidningsläsare och TV-tittare. Jag erkänner att också jag sätter på dumburken mellan varven och jag betalar ju till och med licensavgift för detta. Borde inte alla radio- och TV-kritiker egentligen vara anställda av SR respektive SVT? Utan recensenterna stod de sig ofta slätt!
Dessutom finns där en vardaglig ton som elegant och utan knussel eller krångel kan övergå i något mera djuplodat. Det känns enkelt att vara med honom, lätt att ta till sig honom och samtidigt vet man att det finns så mycket mer där att hämta om man bara fick....
Glimten i ögonvrån icke att förakta!
Naturen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)