Så när våren börjar dra undan gardinerna och släpper in det obarmhärtiga och skarpa ljuset, borde man vakna då? När försommaren smattrar av näktergalar, koltrastar och gökverk IN REAL LIFE, syrenerna slåss om uppmärksamheten i vitt och olika, lila nyanser. Vallmon i gången av singel. Är det då man borde börja böja nacken tillbaka, smacka belåtet och unna sig en svettig känsla och ett glas kallt, av valfritt slag?
Det var enkelt som barn. Sommarlov! Jordgubbar, nypotatis, stekt sill och salta bad. Farmors kärlek, omtänksamma händer och känslan av lycka var evig. Tills skolstarten tog vid igen. Förlust och smärta av behaget och ännu ett par säsonger att genomlida till nästa gång. En gång att årligen se fram emot, längta efter och känna förlösning i. Numera finner jag det inte så enkelt. Jag är glad åt det mildare ljuset, grönskan och även myggens närvaro. Ändå är tanken på jordgubbar inte så upphetsande längre. Rosévinet var kul ett par år, nu ger det en fadd smak innan det nått munnen. Känslan av outtalade, kravfyllda förväntningar kväver mig redan. Långsamt, likt en plastpåse över huvudet och händerna bakbundna.
Vad hände med den spontana frihetskänslan? Känslan av möjligheter och tillfällen? Vad hände med det omtänksamma och kärleksfulla? Ibland är jag rädd att den försvann med Dig Farmor och jag förmår inte fylla luckan efter Dig på egen hand.
/Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar