Visst är det så att man blir bedömd efter utseende, ålder och klädsel? Joo det blir man visst det. Min cd-spelare har pajat och jag har äntligen tänk köpa en ny och det ger mig alltid en viss beslutsångest när jag ska investera i någon lite större pryl. Jag vet ju egentligen att oavsett hur många tester och produktionsfakta jag än läser så när jag äntligen slår till så dröjer det bara en vecka tills något dubbelt så bra och hälften så dyrt dyker upp framför näsan på mig.
Iallafall, efter att ha gått igenom Mediamarkt, SIBA, Expert och Elgigantens sortiment så tänkte jag gå till en riktig ljudaffär för att kanske lägga mina slantar på något riktigt bra.
Kommer in i affären där den manlige expediten i värsta strandraggarutstyrsel, jag tänker då slimmad skjorta, djup solbränna, slickat hår som på afterbeachen i Båstad kommer fram och undrar om jag vill något?
Visserligen lite svårt att svara eftersom man jag inte vet om jag har kommit in på ett privat party eller i en affär, där är i allafall helt nedsläckt förutom en tv med Sagan om ringen i full gång, ljudet extremt högt uppskruvat och ett stackars barn i 7-8 årsåldern plus ytterligare en man sitter och kollar film.
Halvt förundrat pratar jag om ungefär vad jag söker, och får ett snabbt svar att den här ska du ha, du behöver inget annat! När jag frågar lite om vilken watt det är på högtalaren får jag till svar att det är helt ointressant, vi mäter i decibel. När jag då frågar om hur många db de har så vill han inte svara utan säger att det är svårt med decibel, bättre att lyssna på ljudet.
Visst det är kanske sant men att bli behandlad som mindre vetande är aldrig kul och inte särskilt serviceminded heller i mitt tycke!
Jag frågar vidare lite om märkena eftersom jag aldrig har hört talas om dem innan, jo en kompis har nämnt det ena märket, jag får till svar att det är ett av de tio bästa märkena men du kan troligen inget av dem! Nehej och? Ja men om de då är så otroligt bra och vanliga varför har jag då aldrig hört talas om dem? Ja efter en stund så säger expediten motvilligt att ja det är bara folk inom branschen som vet vad som gäller.
Undrar om jag hade blivit bemött på samma sätt om jag hade varit en 23-årig blondin med kortkort kjol eller en välklädd herre men Armaniscarfen nonchalant slängd runt halsen och Breitlingklockan på handleden? Nu är jag ju en helt vanlig kvinna som inte putar med läpparna eller slänger mig med den senaste innejargonen för att låtsas att jag är "insatt" i ämnet! Jag tycker detta är en av de värsta formerna av diskriminering och jag kommer aldrig att acceptera!!!
Jag behöver väl inte säga att jag gick därifrån med oförättat ärrende, mina tusenlappar skall definitivt inte gynna Hifi-affären i min hemstad!
Fortfarande uppretad när jag kom hem började jag tänka på vilka roliga konversationer som skulle utspela sig om någon kom och bad mig rekommendera en bra och populär bok och jag tog fram en liten tunn poesibok av en fransk 1800-tals poet som nästan ingen hade hört talas om.
Jag: Den här ska du läsa!
Låntagaren: Är den bra?
Jag: Ja det är av de tio bästa böckerna som någonsin har getts ut!
Låntagaen: Men, jag har aldrig hört talas om den.....
Jag: Nej, men du har nog inte hört talas om någon av de tio bästa och mest kända böckerna i världen heller, här rabblar jag snabbt upp tio totalt okända författare till tio totalt okända titlar
Låntagare: Nej jag känner inte igen en enda av dem och ändå läser jag ganska mycket, varför har jag aldrig hört talas om dem om de är så kända?
Jag; Ja du vet det är bara vi branschfolk som vet sådant sådär ta nu denna boken som jag har rekommenderat för du behöver ingen annan.
Så nu sitter jag här, tillbaka på ruta ett igen, ingen cdspelare och ingen aning om vad eller var jag ska köpa den och dessutom skitförbannad på alla strandraggartyper med gigantiska egon för att kompensera sin litenhet på jorden!
Honey - utan socker
Honey. Såhär: klart man blir bedömd efter sitt utseende. Oavsett ålder. Så har jag alltid upplevt det omgiven av sockersöta, sexiga, snygga, feminint mjuka väninnor. Det var inte tack vare mig med snaggat hår, osminkad, händerna i de säckiga byxfickorna och allmänt trulig som vi fick gratis drinkar, gick på efterfester, kom in på hetaste klubbarna i London. De var tack vare DE ANDRA. Vissa kom senare i livet att bli fotomodeller, statister i Hollywood, lyckligt gifta med välskrubbade hem och som säkert hade dånat vid åsynen av min gräsmatta där naturen mer och mer tar över. Och jag låter den göra det.
SvaraRaderaHade jag gått in i den där affären 18 ung och med blossande kinder frågat efter samma sak, hade samme person som Du mötte då förminskat mig på grund av min ungdom. Nu försökte han förminska Dig på grund av Din osäkerhet som han direkt tolkade som okunskap, istället för att vägleda och hjälpa Dig. Sånt som VI är proffs på. Halleluja!
Det var bara en idiot som hade en dålig hårdag, eller hade den allt yngre flickvännen nyss dumpat honom eller hade hans bäste vän drabbats av en komplicerad sjukdom. Han var bara en människa som inte väl ville vid denna stund. Stackars man som så infamt måste rida på de enda hästar han hade hemma i stallet. Mulåsnorna fick bankas fram med ihärdig frenesi, medan han gjorde allt för att dölja just detta faktum, desperat sparkandes den stackars kraken i flankerna.
Jag kan inte annat än tycka om att du tillägnar en hel etikett "CD-spelare" :D Vi, kategoriserande släkte.... usch på oss.
Avslutningsvis var Din jämförelse med ett boktips lysande! Fast....vi är ju lite bättre på det här med läsande och författare som branschfolk. Såklart ingen vanlig läsare känner till eller ens kan uppskatta författare likt de som brukar prisas med Nobelpris i litteratur. Eller?
/Poppy