Sekwa

Det är ett mycket bra namn på ett förlag och extra finurligt med en fonetisk finess av "C'est quoi?" – vad är det?

Andemeningen är att enbart ge ut franskspråkig litteratur, med företrädesvis samtida, kvinnliga författare. Det känns som en behjärtansvärd avsikt. Dels att lyfta fram kvinnliga författare, som så ofta får springa i korridorerna och bland kulisserna på bekostnad av de stora manliga genierna. Om man inte är deckarförfattare vill säga, för ett litet lustmord som en stämningsförhöjande ingrediens för uttråkad massa kan ju alltid hostas fram av en uppburen kvinna, med åtminstone lite hjärngympa i gåtan "Vem gjorde det och var och hur?". Att man sedan ofta kan lista ut hela intrigen och vilken karaktär som tillskrivs vilka personer efter två-tre sidor, är en annan femma.

Men Sekwa. Vad är det som gör att man tilltalas av konceptet med det franska? I västerländsk tradition är kulturen en faktor som präglat oss i flera hundra år. Ja, utan att vara historiker eller försöka mig på en kulturhistorisk betraktelse över Frankrike så var det ju ändå där, för 15000 år sedan, som någon eller några i Lascaux kände en obändig lust att göra figurativa beskrivningar av sitt liv, sina upplevelser eller var det kanske drömmar? Sedan dess har vi fortsatt att fascineras av detta land som inte ens kunde hålla Hitler stången. Det kan ju inte bara vara att de har randiga tröjor, baskrar, baguetter under armen, vin i överflöd och brieostar? Är det Frankrikes centrala läge i Europa? Är det Descartes som klingar om " att vara är att finnas till", eller beror det på att någonstans här tog yttrandefriheten och tryckfriheten fart? Revolutionen där alla skulle vara jämbördiga? Det är ju en sympastisk tanke. Kan vi härleda drömmen om förfinade manér till "Le bonheur"? Där den största faran var "ennuin" - fast då kan man ju skriva en liten mordgåta förstås.
Eller har La Belle Époque gjort att vår syn på Frankrike som alstrande av konstnärer, musiker och författare än idag lyser med full strålglans. Vi kanske är lite bländade rent utav?

Sedan slår det mig. Visst har den franska auran betydelse, men den kanske ändå inte är fullt så avgörande som man till en början vill tro. Snarare är det profilen förlaget håller. Sekwas läsare vet vad de får från sitt förlag. Det är noga utvald litteratur, välskriven och författarskap som bär på stor respekt i sitt hemland. Det är ett förlag som snabbt och utan alltför långa dröjsmål levererar aktuell litteratur till svenska läsare - utan att de är självklara succéer i försäljningssiffror.
Det är två individer som helhjärtat tror på sin idé, bär sina idéer vidare till oss läsare och inte bara presenterar deras böcker utan också personerna bakom böckerna. Castillons besök på Stockholms Kulturhus lät ju tala om sig! Men det hade nog lika gärna kunnat vara spansk litteratur, baltisk litteratur, japansk eller vilken annan som helst nationalitet. Det är konceptet som gör Sekwa till vinnare, om än inte fullt ut ekonomiskt, så desto mer i respekt och seriositet. Det är vi inte bortskämda med i dagens bokutgiving i Sverige!

Mer att läsa: http://hd.se/kultur/2010/04/11/under-bokbroarna-i-paris/


/Poppy