Retrospektiv

Inga långväga blickar bakåt, inga nostalgiska minnen eller uns av bakåtsträvande i sig. Ibland undrar jag dock bara om jag är extremt otydlig eller extremt rapp på att fånga upp en tråd som leder till en annan, som leder till nästa. Slutledningsförmågan att associera vilt, men inte fritt.

Där jag tycker texterna lyser som mest och ringar in både flera genrer och flera kontextuella samhällsfenomen, blir resultatet ofta en stumhet. Jag undrar om detta kan bero på brist på stringens eller det förhatliga kategoriserande som normativt råder vid diverse debatter och diskussioner.

Kanske dags att lämna den plattformen och våga sig på att hoppa emellan dem. Det tror jag kan bidra till att vi alla kan erhålla fler vinster och insikter än förluster och brustna förhoppningar.

Men jag kan ha helt fel också. Jag kan vara helt fel. Utanför spåren på den briserande rälsen, måttligt överlastad men ständigt hetsad till att binda sig till sin tid, sin anda och dess krav på prestation. Utifrån vem, kan man förstås undra.

/Poppy