Baba Jaga

Förr kallades det att man satt på glasberget, man var en ungmö, överbliven, oönskad och kanske mest sedd som en ömklig, om än pålitlig figur som kunde konsten att hålla kjolarna i ordning med släta veck, frisyrerna på plats under små mössor och kanske förvisso alltför hetsiga små fniss om en man råkade tilltala kvinnan ifråga runt 40 år och äldre. Visserligen var väl hoppet ute redan vid 30 årsstrecket, men det fanns ju ändå undantag. Om man nu inte rent av hamnade just där. På Undantaget.

Så har en ny bok kommit ut på marknaden och av någon fullständigt sinneslös, vettvillig, jubelidiotisk anledning har någon kostat på den ett omslag, en tryckning och en utgivning. Jag känner mig rent av lite illamående bara vid tanken. - Vatten, tack! Eller borde jag be om luktsaltet?

”Marry him : the case for settling for Mr Good Enough” av Lori Gottlieb. Och inte ens om den var menad som ett humoristiskt inslag skulle jag vara road. Nej, det här otäckt och i högsta grad oroande. Bäva månde vi kvinnor som trodde att 2010 ändå innebar ett visst mått av frihet för kvinnor i USA och Europa. Att vi ändå kommit en liten bit på vägen och kanske själva valt att INTE ingå diverse konstellationer av förhållanden. Eller att vi helt enkelt inte vill nöja oss! Vi väljer bort dåliga, meningslösa relationer även efter vi fyllt både 40, 50 och 60. Fasa!!! Vi vill kanske ha en bra och givande relation om vi överhuvudtaget skall ingå i en.

En kvinna runt 40 i dag som väljer att vara ensam är hotfull. Inte bara för att hon bryter normen och ser sig själv som oberoende. Hon väcker anstöt både hos män och kvinnor med denna inställning, men än mer är hon ju uppenbart och alldeles naturligtvis ett lystet, trånande djur som bara längtar efter att sätta klorna i den ena gifta mannen efter den andre. Skulle inte tro det va....

Vi skall enligt Gottlieb ta för oss av the leftovers medan vi kan. Själva är vi ju förstås uppenbara Leftovers med stort L. Bäst-före-datumet har för länge passerats, vi är slatten som blir kvar i det redan dekadenta lådvinet och snart ruttnar vi ihop, multnar ner för att aldrig någonsin återuppstå. Vilken mardröm, jag undrar bara för vem.

För min egen högst privata del är alla dåliga relationer ett avslutat kapitel, oavsett om det är som älskarinna, en romans, förhållande eller ett tillfälligt möte. I en relation vill jag må bra, jag vill känna mig bekväm, men också att vi kan utbyta både tankar och närhet. Nej, det ekonomiska, det statusmässiga eller form av sysselsättning spelar inte det minsta roll. Det som spelar roll är om jag känner mig levande och jag kan göra det också utan en man och förblir hellre en skräckinjagande baba jaga än en förtvivlad hemmafru som bor på Revolutionary Road långt borta från Heaven.

/Poppy