att hitta ny musik som verkligen berör? Älskar ju musik och lyssnar varje dag på någon form av musik, från hårdrock till schlager, visor, pop, ja en ganska blandad kompott, men varför är det så himla svårt att hitta något bra som man inte har hört tidigare?
Satt och funderade på det när jag lyssnade på en av Sommarpratarna häromdagen, hon spelade Santa Lucia med Pavarotti och den var otroligt vacker! Hade inte hört den med honom tidigare och var tvungen att beställa cdskivan med just den sången på meddetsamma!
Började fundera på vilken musik jag har börjat gilla på senare tid och kunde inte sådär direkt komma på någon och det har fått mig att börja tro att jag har blivit cementerad i min musiksmak eller kanske tappat känslan och inte längre kan berömma mig med att ha ett öppet sinne, usch, hemska tanke!
Men visst är det svårt att få den där känslan man fick när man var yngre, hjärtat som slog ett extraslag och man kände blodet pulsera i öronen, ibland var det så bra att man nästan fick svårt att andas och man bara visste att det här älskar jag!
Oftast sådär helt utan förbehåll, utan att man visste vem som sjöng eller spelade.
Men precis som när det gäller kärlek till andra människor så kan man aldrig tvinga fram den känslan, den kommer när man minst av allt anar det och föremålet för ens känslor är inte heller alltid den man trodde det skulle bli!
Så mycket glädje som musik kan ge en egentligen, så mycket gladare man blir efter att ha lyssnat på en favoritlåt eller i bästa fall en hel lång räcka favoritlåtar. så är det konstigt att man inte lyssnar mer egentligen, för t ex när man står där på en konsert med en artist man gillar då är det inte många andra känslor som går upp mot det!
Men varför ska det var så himla svårt att få uppleva den där himlastormande känslan igen? Jag vill hitta någon ny musik att bli sådär upp över öronen kär i!!!
Honey/ honey sugar sugar
Du är alldeles säker på att det inte är en ren och skär förälskelse du söker? Nåja, jag vet precis hur det känns, även om jag fortfarande då och då kan bli "drabbad" av en ny artist, en låt, en stämning låten skapar.
SvaraRaderaMen när man var ung, yngre; ja ALLT var ju så mycket mer förutsättningslöst, oplanerat och villkorslöst. "Vill Du att jag ska älska Dig för evigt idag? Ok!" och sedan skiljdes man och såg bara de höga bergens branter som utmaningar. Inget annat. Och där spelade musiken stor roll. Triggade, eggade, utmanade och pushade. Precis som musik ska. Idag har jag ett helt annat stort och växande problem med musiken:
Den påminner mig om för mycket.
Saker jag inte vill minnas, saker som gör fruktansvärt ont, för känslomässigt har jag inte kunnat lämna händelsen, mötet eller vad det var, även om mitt förnuft har gjort det. Det känns svårt och ja, jag blir arg på dem som inte låter mig fortsätta lyssna på favoriter för att DE tagit över och tar plats. Sjas! Bort med Er! Jag vill ha min musik precis så som den var ämnad för mig.
/Poppy