Barnen hade tjatat och vi har ju sett alla utom film No1 på bio. Fast det är 3D, vilket gör mig oftast mer illamående än uppfylld av en fantastisk upplevelse och filmen fått ganska futtiga omdömen av den bildade filmkritikerkåren.
Igår stod jag i alla fall där med popcorn, Ahlgrens bilar, läsk, plastiga 3D-brillor i handen, barnens förväntan och 500 kr fattigare. Väl inne i salongen njuter jag till en början mest av den gamla salongens textila utsmyckningar, samt de restaurerade målningarna och tänker att förr, innan vi hade ett överflöd av upplevelser och betraktelser, så förstod skaparna av biosalonger att även just själva salongen också var en del av helhetsupplevelsen. Jag undrar om mina barn skulle märkt något alls om jag inte påtalat kulissernas betydelse och utsmyckning.
Filmen är också lite småseg. Att fortfarande kunna sätta ruggigt bra musik till scenerna har kreatörerna dock tagit fasta på, men annars så är det inte så roligt eller spännande eller omtumlande. Shrek surar för att han har det för bra, för mysigt, för vardagsaktigt och slentrianmässigt. Ja, vi har alla mellan blöjbytena och den vålnad som visat sig i spegeln under amningsnätterna undrat var man tog vägen. -jag, var tog mina mål och drömmar vägen?
Nu lite senare, vet jag att de målen och drömmarna fanns där hela tiden. Varken dem eller man själv försvann. De fanns och finns i barnen, i sig själv, i styrkan av att vara förälder. Och märkligt nog ger mig filmen allt det där. Men kanske bara för att det är jag...
I slutscenen fäller jag även ett par tårar. Jag som kallats Syster Stenhård, Icewoman, Stenhjärtat etc etc. Vad de inte visste som satte dessa epitet är att även en sten innehåller vatten.
Ja, ögat fäller en eller kanske till och med två tårar när ännu en förlösande kyss bevisar det osannolika i sagornas värld. För att jag vill tro på det?
En annan insikt är den om gräsets sköna gröna på andra sidan staketet. Att kunna se vad man har och det handlar inte om att nöja sig, men kanske är det alldeles för ofta så att när man väl har det som bäst och mest harmoniskt önskar man sig något nytt.
Hemska uttryck, men likväl: Carpe Diem!
/ Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar