söndag 11 juli 2010

Sven Otto. Littorin.

Egentligen hade jag tänkt ta tag i det här med deckare igen. Spännings- eller kriminaldrama. Konstigt egentligen hur man har förflyttat benämningen på kategoriseringen från huvudperson (deckare = den som löser mordgåtan), till att det är just spänningen det handlar om eller brottet. Om några år kallas liknande litteratur kanske för kriminella gåtor och handling och huvudperson har helt förflyttats till skurken i dramat. Inget stort nytt grepp i sig, det förekommer redan, men vad jag ser framför mig är ett slut på den sjaviga kriminalinspektören med alltför generös alkoholkonsumtion och trubbel med exfrun, men som med envetet svett och trulig beslutsamhet i kombination med glimtvis briljant insikt bestämt sig för att sätta åt den ondskefulle mördaren, till att glorifiera den skarpa hjärnan bakom de utstuderade brotten. En mördare likt Dexter som på ytan lever ett normalt liv och mördar i "gott" syfte. Där kriminella får sin litterära revansch och allt kommer att handla om hur offrade de är i sitt liv, i samhället, i sin livslott.

Men nu skulle jag ändå inte beskriva det fenomenet utan istället ge mig på att såga Sven Otto längs med fotknölarna. Han anländer Almedalen och unnar sig att skämta en del på sin gode vän och tillika statsministerns bekostnad. Ja, egentligen menar han ju väl, den käre Sven Otto. Men utan att han anade hann snart Aftonbladets blåslampa ifatt honom med en blå, skenande och skoningslös låga, redo att sätta fart på hela historien. Sven Otto gråter ut offentligt. Gör inte avbön, utan håller skamset och fegt upp en sköld prydd med sina barn, med slagord för sina barn, sin depression, sin segslitna vårdtvist, sin skilsmässa. Ja, allt som kan peka ut Littorin till offer, allt som de flesta av oss kan relatera till, allt som kan sätta igång känslor och tankar av sympati. Så uselt gjort!

För egentligen handlade det om en komprometterad historia som utspelad 2006. När Sven Otto sexchattade och sedan gick och köpte sig sex. Det finns flera inslag av uselhet i detta:
1. Det är inte förenligt med svensk lag att köpa sex (Det går istället utmärkt att knulla runt helt legitimt med kondom på med vem som helst, hur som helst, men gör det inte till Big Business!)
2. Det är vanligtvis kvinnor, men även unga pojkar som drabbas av sexköpare. Som av en eller annan anledning låter sig luras i tron på snabba pengar, som snarare ofta leder dem in i missbruk, utnyttjande, våld, psykiska problem och könssjukdomar. Varför ska då en man av rang, som snart ska komma att ingå i en nybildad regering nedvärdera, förakta och förkasta en kvinnas kropp bara för att han kan betala för henne? Göra henne till en handelsvara bara för att stoppa snopp i snippa? Är det verkligen så oumbärligt?? Varför förekommer detta alltid hos män och män som tror sig kunna komma undan med det??
3. Att använda barnen som slagskepp i denna snyfthistoria var ändå det allra lägsta. Stå för Dina egna handlingar Sven Otto! Ta ansvar för Ditt eget libido! Det var inte barnen som sexchattade, det var Du!

Littorin - du har ju en flickvän, som Du tydligen också aktar och älskar med ett "I löv you" på Facebook och att hon är såååå söt. Som en liten docka. Som en liten flicka man kan ha som kuttersmycke och stoltsera med på sin arm. 17 år yngre har hon säkert en del att lära av sin Mästare. Men jag tycker hon gör bäst i att släppa taget nu genast. Vem skyller han på nästa gång han trampar i klaveret och sedan blånekar sig ända in i Clintons boxningsring, där sekonden ivrigt viftar handduken när orden "I did NOT have sex with that woman!" fälls? Osis, men det var precis vad Du hade för att Du behövde trösta Dig och stärka Dig och för Dig Sven Otto var det dessutom okej att göra det genom att nyttja en annan människa i eget syfte.

Ajöken Herr Lök Littorin!

/Poppy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar