onsdag 21 juli 2010

Utrensning

Har precis läst Utrensning av Sofi Oksanen och den har varit en av vårens mesta mun till munhypade böcker. Författaren fick Nordiska rådets litteraturpris i år för samma bok och lovorden har aldrig slutat poppa upp i alla möjliga sammanhang. Har då äntligen läst den och känner mig nästan lite lurad. Jo, det var bra bok, jo, språket är väldigt klart och koncist, jo, ämnet berörde, man kan svara ja på nästan alla frågor men ändå var det något som inte riktigt fick mig att gilla den 100 %!

Jag tillhör de som tycker att recensenter som avslöjar slutet på, vare sig böcker eller filmer skulle ha skrivförbud, så därför ska jag inte falla i samma fälla själv, utan bara säga att slutet i boken är orsaken till att jag inte helt och hållet fallit in i hyllningskören!

Jag har läst många kritikerrosade böcker på senare tid och en del har verkligen inte levt upp till mina förväntningar, det mest flagranta exemplet på superhyllad bok som faller platt som en pannkaka vid genomläsning är i mitt tycke Hypnotisören av Lars Kepler. Det berömda författarparet som visade sig stå bakom namnet visade sig ha haft smarta pr-makare bakom sig, boken såldes till ett stort antal länder innan den ens hade släppts i Sverige, tur för dem, för efter tvivlar jag på att den hade fått samma uppmärksamhet.

Oksanens bok har ju helt andra litterära kvaliteter, min invändning mot hennes bok är snarare att den tog slut för snabbt, allt fick inte sin förklaring och det behövs kanske inte alltid men här hade det varit på sin plats tycker jag.

Egentligen vill jag inte ens nämna Oksanen i samma inlägg för hennes bok har verkligen helt andra kvaliteter och är så mycket bättre på alla sätt!

Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är att jag tycker att många författare oavsett ämne, faller i fällan att alltför snabbt vilja avsluta sina böcker och slutet blir då blir väldigt abrupt. Och då står man där med boken i handen och tittar förbryllat efter de sidor som inte finns, de där sidorna som skulle förklara allt och knyta ihop säcken, och i själva verket tog boken slut för fem minuter sedan!!!

Honey/som gillar raka kanter

1 kommentar:

  1. Honey, ja, jag blev ju inte heller till mig av förtjusning av Keplers inträde på Spänningsmarknaden som det numera envist kallas. Som om hela genren var fylld av elektrisk laddning.
    Oksanen, ja jag tror det ÄR bra, läsvärt, lovvärt etc etc etc. Det känns bara så pretto och PK och duktigt och ambitiöst. Men så är jag fruktansvärt lätt att tråka ut också. Give writers a chance ska bli min nya oironiska paroll.

    /Poppy

    SvaraRadera