Mr Cole

Hm, vissa gäster som stannar länge vill man gärna bli av med efter ett tag. Packa deras tillbehör, vanor, maner och alltför sena kvällar eller alltför tidiga morgnar. Man vinkar glatt adjö till dem och andas ut, fri i sin egen personlighet igen, fri att slänga upp fötterna på matbordet om man vill, fri att lämna disken till en "annan dag" och bara att hänga i soffan över en bok i så många timmar som låter sig göras, utan att tänka på att man bör roa, underhålla och socialisera sig med sin gäst.

Andra däremot. Andra vill man inte ska åka alls. Man gottar in sig så i den avkopplande, kravlösa samvaron som bara kan uppstå när man ger varandra full tillit och tillåter sig att njuta av den andres egenheter, eftersom den personen också tillåter Dig att vara precis som Du är.

Mr Cole har nu flyttat in hos mig och upptar en hel del av min tid, men jag njuter av varenda sekund. Snart åker han, det vet jag ju. Lika säkert vet jag att han kommer åter, trots att det ibland går flera år emellan visiterna. Han har en så mjuk, varm och förtroendefull röst och strör vackra fraseringar kring sig. Hur skulle jag inte kunna njuta av denna mans sällskap?

Another Lover: Dont´t think twice, if you gotta go it´s alright. How much love does one man need? Me, I´m emotional colourblind. I´m holding back a mind of consciousness.

Love like this can´t last: I´ve got a beautiful thing going on with a beautiful woman, she´s gonna love me till tomorrw, well she´s only human. I´ve got a pocket full of Kleenex, Love like this can´t last. It´s gonna take a miracle to break my heart.

Weakness: Place one finger under your eye, catch your tear and let it dry, grasp the moment and now it´s gone. Could we be insignificant? You could accuse me of caught in despair - guilty as charged. You could refuse me, you do as you please. May I call you sweetness? You are my weakness!

/Polly and Mr Cole on a walk in the Park