söndag 15 november 2009

Helt jävla begripligt

vet jag ju förstås inte alls om det är, men jag hyser hopp. Nu lät det som om jag blivit frälst, men ingen fara. Jag blir vid min läst att agera utifrån behov och möjligheter, utan att trampa på andra eller göra andra illa.

Jag tror ändå att målet är där, att jag går rätt väg. Kartan är ju obegriplig och kompassnålen snurrar ideligen runt. Här måste jag förlita mig på en känsla och inte så mycket magkänsla. Ett steg i taget nu. Försiktigt, försiktigt. Tänker inte förivra mig eller låta mig ryckas med av annalkande målgång.

Jag vill så gärna tro på att det skulle kunna bli bra vid målgång. Att det ska kännas på riktigt utan någon undanglidande manöver och andra undflyende beteenden. Jag vill att det ska vara lite sol och stråle, lite stjärnor och stoff om än bara för stunden.

Försiktigt optimism!! :)

/ Polly dansar och ler


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar