onsdag 12 maj 2010

Vilks, konstnär, provokatör, debattör?

Som skåning har Vilks konst inte undsluppit mig. Dessutom anser jag ju mig vara intresserad av konst med x antal poäng i konststudier, i bakfickan. Men den där Vilks roade mig aldrig. När han som bäst höll på med sin träskulptur Nimis inom ett naturskyddat område, ansåg att de juridiska processerna var en del av den konceptuella konsten, samt utropade den självständiga staten Ladonia med en svans beundrare i släptåg fick jag själv en något fadd smak i munnen.

Kanske berodde det på att i Skåne varit flera mindre angenäma försök att frigöra sig genom det klart rasistiska Skånepartiet och inte minst den välmående Sven-Olle i Sjöbopartiet. Nej, då framstod försök till fria staters existens inte som en frigörelse, utan en kamp för sin unika särart som var något bättre, finare och mer kultiverad än omgivningen. Där nationalismen hade ett starkt inslag och var på många sätt avgörande.

Det är inte det att jag inte ser eller inser vidden av Vilks provokationer och kanske han gör sig bäst som sådan. Inte som konstnär. Personligen har jag också lite svårt för den här konceptuella konsten, som Anna Odell också blivit rikskänd för. Det är som att det handlar mer om konstnären själv och vilka poäng han/hon kan få genom att trampa på andra. Att man har rätt att ta sig friheter i den heliga konstens namn för att själv vinna gehör för det man vill förmedla. Säkert kan en och annan god tanke väckas ur detta frö och jag kanske är traditionell, men jag föredrar ett debattforum av mindre självhävdande karaktär och mindre spända hängslen.

Om jag tycker Vilks får skylla sig själv? Nej, det tycker jag verkligen inte! Man ska inte i en modern, mångkullturell kultur behöva frukta att bli nedslagen på en föreläsning av bibeltrogna individer eller individer som i största allmänhet finner utmaningen för grov för att kunna bemöta den verbalt eller logiskt. Må så vara att ingen lokig råder inom konstens grundvalar.

Och ja, en del av konstens huvudsakliga uppgifter genom årtusenden har varit att peka på obegripligheter, obehagligheter och känslomässiga förlopp! Med det har samhällen och vi människor utvecklats och skaffat oss en bättre insikt och förståelse. Ändå kan jag inte låta bli att se Vilks nöjt leende, med konjakskupan i sin hand (eller om han nu föredrar gyllene örtte). Ändå känns det som om Vilks är nöjd med den uppståndelse han skapar och att hans namn aktualiseras och debatteras - som i denna och andra bloggar! -. Den bilden kan jag tyvärr inte sudda bort från min näthinna, men jag hoppas jag har fel! Och så undrar jag vem som egentligen fick mest bekräftelse igår: Vilks eller de upprörda människorna med förmodad muslimsk tro?

Lars Vilks blogghttp

/Poppy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar