måndag 17 maj 2010

I vitögat

Alla fagra löften som
rann ut i sanden
Helt och hållet Din förskyllan

Jag vågade allt
även att stå vid brantens rand
det skrämde mig inte alls

Det som gjorde ont
var att se Dig klättra ner
utan att se mig i ögonen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar