Anders Jacobsson, som tillsammans med kusinen Sören Olsson gjort sig känd som barn- och ungdomsförfattare till bland annat Sune- och Bertböckerna är nu ute på svag is.
Anders Jacobsson har bloggat om sin roll som pappa på ”Allt om barns” hemsida. Nyligen upptäckte Expressens kulturredaktör Gunilla Brodrej följande rader på den nu nedsläckta bloggen:
”De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid.”
I samband med dessa rader fanns ett bildcollage med flera ungdomar och raljerande bildtexter med vad som förmodas vara påhittade namn.
Brodrej ser starka främlingsfientliga inslag i bloggen och har öppet kritiserat Jacobsson, som i sin tur försvarar sig med att det är begreppet ”Ensamkommande flyktingbarn” han ironiserar över, inte de enskilda individerna. Ironin bygger enligt Jacobsson i P1s Studio Ett 2010-04-30 på att dessa barn i själva verket är äldre ungdomar.
Flera frågetecken hopar sig:
Lämpar det sig verkligen för en författare som Anders Jacobsson att skriva om ungdomar på detta vis i en blogg avsedd för läsare att hämta inspiration från, ämnad för föräldrar och deras barn?
Om det nu är uttrycket ”Ensamkommande flyktingbarn” Jacobsson vänder sig mot och inte individerna, varför illustrera med foton på ungdomar?
Vilken relevans för uttrycket har en nedlåtande, förtryckande och fördömande ton, samt sjukdomen Hutchinson-Gilford i sammanhanget? Att barnen åldras i förtid och inte är ”barn”, per definition Jacobsson? Var det inte åter uttrycket och inte barnen/ungdomarna som var målet för höftskjutningen?
Nej, jag är varken rasist, fascist eller Sverigedemokrat säger Jacobsson och känner sig illa berörd över att bli utpekad som sådan av Brodrej. Men HUR vill Jacobsson annars att hans uttalanden skall tolkas? Det är ett solklart fall av rasism! Ett solklart fall av vit, medelålders, manligt maktmissbruk som utövas som ”hederlig, ordentlig svensk som gör rätt för sig”! Inte en tanke på vilka förhållanden de här barnen och ungdomarna kommer ifrån, inte en tanke på vad de blivit utsatta för, vilka trauman de genomlidit eller de förluster de lidit på vägen av såväl syskon, föräldrar som en identitets- och rättslöshet. Allt har de förlorat, allt har de vågat för att tro sig kunna få ett bättre liv i en bättre värld. Vill vi verkligen inte vara en del av den bättre världen? Något Sverige fortfarande försöker stoltsera med, om än med en gloria på sned.
Det är en blind massinvandring av dessa äldre ungdomar, säger Jacobsson och ser brister i deras integration i samhället. De må så vara, men jag tror knappast raljerande rader i en spänd ton av översittarfasoner är bästa sättet att hjälpa dessa ungdomar och just att de är ungdomar som vågat liv och hälsa för att ta sig hit och inte små, små barn som aldrig skulle ha överlevt samma strapatser är tydligen ett stort problem. Ungdomar talar inte på samma sätt till vårt blödiga inre och våra världssamveten som små barn. En ungdom som är frisk och stark, med en stadig blick och övertygelse som kanske är mer provokativ än att de överhuvudtaget befinner sig här. På flykt.
Ironi Jacobsson – det är INTE att göra sig lustig över andra på andras bekostnad. Ironi betyder att omkasta, förställa och innebär att det finns en skillnad på det som sägs och det som avses. För att kunna hantera ironi måste man behärska dess konstform, vilket betyder att budskapet bör bli tydligt för mottagaren. Att peka på hyckleri är en sådan sak. Det största hyckleriet här att just att Jacobsson säger sig inte mena illa mot de ungdomar han pekat finger åt!
/Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar