Det som oroar och stör min egen person kring detta med nyår är att ja visst det kan vara fantastiskt och storslaget med goda vänners sällskap, god mat och bombastiska raketer som både låter öga och öra fyllas till brädden av förmågan att ta in de olika ljuden, ljusen, färgerna och skepnaderna. Men måste det vara så? Eller rättare sagt lurar vi i oss själva att det är så det är? År efter år, efter år? Jag kände mest en stor innerlig tomhet igår och tänkte att nu har man stått här i x antal år, x antal gånger, höjt sitt plastglas mot skyn med mer eller mindre kvalitativt bubbel i och under självklara jubelrop ropat "Gott Nytt År" och kramat om kreti och pleti. Men ärligt; börjar det inte bli lite väääl traditionellt och lite vääääl tjatigt att ständigt göra samma sak? Jag vet att det finns folk som söker traditioner och finner trygghet i dem, i deras osvikliga repetativa utformande. Ja, det ska ätas hummer och det ska skålas i smala glas och det ska vara tindrande ögon, som ska ha tindrat ända sedan man som jag stressat bakdelen av sig inför julen och helst av allt under julafton ville pusta med ut med en Dry-a värdig namnet i ett soffhörn.
Ja, man kan själv välja hur man vill fira sitt nyår och ja, man kan välja att också helt avstå. Dock kommer man inte undan nyårsraketerna ens om man förflyttat sig en mil utanför närmsta tätort. Då måste man längre in och jag ser framför mig Smålands snåriga barrskog, med en liten, liten väg till en liten, liten stuga utan sjutillhållarlås eller varmvatten ens. Men det är där jag hellre vill befinna mig nästa gång nyårsafton närmar sig och det är där jag hellre spenderar kvalitetstid med soffan och en god bok än låtsas allt vad jag kan med mina vänner att livet är underbart och strålande bara för att det är just nyår. Alla bokslut i det privata som ska göras, alla löften som betyder intet som ska avläggas och hela den förljugna skiten står mig rent upp sagt upp över hårklyvda toppar och dalar. Inte blir det ett dugg bättre över gamla ex som snyftar fram kärleksförklaringar i sina nyårsgratulationer eller tomtar som kommer runt knuten klockan 01.00 och tror de är oemotståndligt charmerande. Det gör mig snarare förbannad och än mer avogt inställd! För att toppa kvällen igår intogs supé eller vad man ska kalla det på närliggande hamburgerhak där en kille lutade sig mot en vägg och spydde upp en blålila vätska som äckligt stilla rann längs den vita väggen ner på golvet.
Lycklig den som lyckan bör säger jag bara och önskar alla ett hejdundrande 2010 trots min avoghet att fira dess tillkommelse. För övrigt kan jag bara citera Hello Saferides text från låten 2006:
January 1st and it's already clear:
It's gonna be another shitty year
It's gonna be another shitty year
/Poppy not in the mood to party when she feels she ought to
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar