Jag säger Ja till ett explosionsartat användande av blogg och twitter, men samtidigt ser jag en förskjutning i användandet av dessa kanaler. Ja, för att man kan skriva om sig själv och söka bekräftelse, men ser ändå en allt starkare tendens till att sprida kvalitativ information. Dagboksanteckningarna kommer säkert att finnas kvar och ha sin målgrupp, men en starkare tendens är spridningen av information och då faller en hel del av den självupptagna, individens framställan för mig i alla fall.
Går det att stoppa, häva, begränsa utvecklingen i samhället? Skall man bara flyta med och bejaka pågående trender? Eller ska man försöka fortsätta kämpa för kvalitet och intensitet i förmedlande av kultur, skapande, konst etc? Jag hittar inga självklara svar, men är medveten om att trenderna spelar roll, men kanske på bekostnad av kvalitet. Kanske att vi också blir allt mer lättjefulla och ser mellan fingrarna med slentrianmässigt producerad konst och populärkultur. Är det då skribenters uppgift att ta tag i denna fråga eller har vi alla ett aktivt, gemensamt ansvar?
Jag tror att vi alla måste börja reflektera mer över vad det är vi vill ha för kulturyttringar och till vilket pris. Om de provocerande och udda konsterna inte får lov att ta plats mer på våra moderna scener, var hamnar vi då i kulturens fria yttringar? Om vi bara låter flödet av lättköpt litteratur få plats i våra vardagsrum glömmer vi kanske bort det udda, det mer svårtillgängliga, men det som kan få oss att reflektera, analysera, stanna upp och begrunda livet som vi lever tillsammans med alla andra.
Så tror jag.
/ Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar