Ämnet om sexuella trakasserier ter sig outtömligt, men jag väljer ändå att låta det, om än bara tillfälligt vila.
Istället kommer dagen till ära att tillägnas de brev jag aldrig skickade. Och visst - vem skickar brev idag? Ingen, ingen, ingen alls. Eller väldigt sällsynt i alla fall. Fast det är synd och skam, för känslan av att sprätta upp ett kuvert fyllt med nedskrivna tankar och beskrivningar var något alldeles storartat och underbart att få ta del av. Att gå där och vänta på brevet som skulle trilla in genom brevinkastet. Jag minns det än. Liksom ivern att själv få svara, knappt hinna med när pennan snabbt och ivrigt skall pränta det som otåligt bankar och knackar på bakom skallbenet. När man några ark senare, vek ner papperet i kuvertet, slickade igen det, frimärket på och de raska stegen till brevlådan. Bara för att invänta det upprepade momentet igen, men med alldeles nytt innehåll.
Breven jag aldrig skickade, eller snarare de tilltänkta breven var och är framför allt de som handlar om känslor som helt oförhappandes väckts till liv. Ibland kan det vara efter att jag läst en bok, en text eller hört en sång. Ibland kan det vara ett kort eller ett längre möte med en person som startat en virvelvind inom mig.
Det är lättast med böckerna. Att tänka sig ett brev som tackar författaren för de insikter man fått till liv, eller de ord på känslor man burit på, som äntligen fått sin förlösning till uttryck i text och mening. Svårare och inte alltid positivt är det med de där mötena. Alla virvelvindar är dessutom inte himlastormande energiska eller tilltalande för den delen. Vissa är mer som en mörk höstvind där man lämnas att åter ensam samla ihop alla de multnade löven på egen hand. Naturligtvis blåser det alltid iväg ett par stycken åt olika håll, just när man börjar ana slutet på krattandet. Liksom känslorna kan fara iväg. När man samlat sig, känner sig lugn och nöjd trots omständigheterna, så kommer det en liten pust som gör att man rycks iväg. Igen.
De breven skulle jag vilja skicka. Till Dig Michael Ondaatje, till Dig Bill Clinton, till Dig Sylva Plath, Virginia Woolf, Shakespeare, Valerie Solanas, Van Gogh, John Lennon, Morrissey m fl m fl mfl
/ Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar