Åsa Beckman berättar om hur Stig Larsson i slutet på 1990-talet nedvärderat henne totalt som både kritiker och person. Därefter hävdar han sin rätt som förorättad konstnärssjäl genom att skrika ut sin vrede över Beckmans mindre positiva recension av hans diktsamling "Matar". Som självutnämnd bedömare av kvalitet och manligt geni gav han tillbaka på det enda sätt han visste att straffa en kvinna - som dessutom inte insåg hans uppenbara geniala kvaliteter eller de genitala för den delen - att han skulle pissa i hennes mun. Klassisk manlig förnedring. Använd lite könsord, använd nedsättande och fördummande kommentarer och skrik gärna för att skrämma till underkastelse och lydnad. Reducera henne som individ och gör om henne till objekt, eftersom vi kvinnor sedan födseln matats med att vi endast genom att bli sedda genom någon annans ögon och uppskattning har ett befintligt värde. Ingen ställde sig upp heller upp och sa till geniet att han bar sig för jävligt åt eller tog Beckman i försvar. Suger inte detta kulturrövsslickeri? Jag blir så vansinnigt trött på dessa män, för nu råkar det handla om mäns sätt att positionera sig gentemot kvinnor och inte minst de män som annars har sitt leverbröd just genom att kommunicera, verbalisera sig, uttrycka sig i ord och med stor respekt för just den förmågan. När det väl bränner till i skinnet super de kålens rot lika illa, som så många andra män.
Stackars Stig - som bara vill knulla 14-åringar eller om det var 25-åringar, skit samma, för sedan är kvinnans kropp gammal, lastbar, förfulad och förbrukad....av män som Stig Larsson! - replikerar att det pågår ett hat och en förföljelse mot konstnärer och författare i "egentlig mening". Han talar dessutom om för oss läsare vad vi bör tycka. Ruggigt och obehagligt Stig! Dags att börja ta ansvar för vad Du gör och vad Du utger Dig för att vara och våga bemöta kritik med lika delar respekt och argumentation. Dina böcker må vara fiktion, men livet är en realitet och i den kan man inte längre enbart befinna sig i en fantasi. Svårare än så är det inte! Men visst, svårt nog.
Efter detta har det också följt flera artiklar och radioreferat om skådespelares tillvaro och hur kvinnor fått utstå det ena skamliga förslaget efter det andra. Lena Endre fick nyligen allt för stort utrymme på DNs kultursidor, även om hon nu är en landets mest etablerade skådespelare. Där uttalade hon sig i ordalag som att hon då minsann aldrig upplevt några sexuella trakasserier. Liksom Petra Brylander (chef på Malmö stadsteater). "Vi vill vara fria i vårt skapande" säger Endre, liksom att hon har känt yrsel, ångest och gråtit, men minsann inga sexuella närmanden som inte gillades. Jag vet inte vem hon ljuger mest för eller om hon befinner sig inom en mall som format henne så att all uppskattning är av vikt och värde att ta till sitt ego.
Själv var jag nyligen på en middag med tre män - alla runt 40 år - och förutom jag själv, ytterligare en annan kvinna. Vi åt god mat, småpratade om erfarenheter kring mat, dans, förälskelser och drömmar att förverkliga. Inget konstigt med det. Tills männen (till värdens försvar ska sägas att han inte var delaktig i följande) börjar insinuera både det ena och det andra. En vill gå och bada skumbad och "ha sällskap". Efter ett tag ringer han dessutom från badkaret och förväntar sig lite kvinnligt umgänge. Den andre vill ha "sällskap bland sina madrasser på golvet". En dejt som uteblev kallas för KK och förnedras än mer genom tillägget att han egentligen letar efter en flickvän. Jag nämner en viss typ av kniv, den sk Rambo som används inom den amerikanska marinkåren och genast faller de små hö-hö-skämten om hur kniven ligger i handen, hur den känns att hålla i, vilken tyngd den har, är den skön att greppa? etc. Jag begriper inte hur de här männen tänker - fast det kanske är just det som fattas här, dvs tankekraft. Tror de på allvar att all objektifiering är en form av missvisad uppskattning av en kvinna? Tror de på allvar att vi ska fnissa förtjust över deras vågade anspelningar? Intalar de sig att vi som kvinnor ska bli över måttan charmade över deras uppenbara sexuella inviter? Inbillar de sig verkligen att bästa sättet att närma sig så fort det finns en kvinna till bords, är att se henne som ett objekt istället för en person med en identitet, en bakgrund med kunskaper och kompetenser? Oförskämt, pinsamt, ansvarslöst och så otroligt korkat!! Jag blir förbannad, upprörd, indignerad, vägrar förpassas från individ till objekt och tar farväl utan saknad av detta gästabud.
/Poppy goes REAL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar