Innan natten

Ja, nu är det mer eller mindre natt. Mörkt, svart som en olyckssalig katt. Konstigt nog känns det mesta mycket bättre ändå. Än i den där månaden jag helst vill förtränga ur mitt medvetande: November. Nu hänger det i alla fall en julstjärna i fönstret och bara granen kommer in så småningom ska nog till och med jag tycka att det är lite mysigt.

Mysa med tillvaron. Kan man det? Äh, jag vet inte. Det är för sent - för vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på - för mig att tänka en rak linje i mina vindlingar till hjärna. Dessutom har det varit en hektisk dag på jobb och jag känner mig mest otillräcklig. Borde vara klonad i tre personer för att räcka till. Känns det som.

Åh, jag vill så gärna gå på bio och se en massa film! Jag gillar verkligen att gotta ner mig i en mer eller mindre nedsutten biofåtölj och låta mig omslutas av mörkret. I allra bästa fall är det också en film som ger en upplevelsen av närvaro och delaktighet. Måste nog göra det där!

Nu ska jag se om det mest ätbara jag kunde hitta här hemma - fryst vitlöksbröd - är redo i ugnen.

Sov gott alla med kudden tätt emot kind / Poppy