Jag brukar säga att när jag är på det där humöret; totalt överseende, hänsynsfull och tolerant så sitter jag likt änglabilder och spelar på en harpa med utslaget hår och spelar för alla trasiga själar. Att jag har en känsla över för alla och en var. Men också att det enbart beror på att mitt hjärta är sprängt i bitar. Jag använder dessa bitar på bästa sätt. Istället för att rikta dem enbart mot en enda, kan jag ödsla en liten bit på så många. En fin tanke jag lurar mig med. Försöker intala mig att det ligger ett uns av sanning där. Vill gärna att det ska vara så i alla fall.
Däremot att drömma och vara romantiker. Nej, det ligger sannerligen inte för mig. Jag tänker på den store och sanne kämpen för humanismen Martin Luther King. "I have a dream!" Ja, det hade han. Han hade stora drömmar och se bara hur det gick för honom!
Jag borde kanske ta det här mer på allvar, men så fort jag tillåter en liten, liten känsla att titta fram är det som om allt brakar ihop snabbare än ett korthus faller av en vindpust. Det känns förbannat orättvist. Att alltid bara gå och hålla tillbaka och låtsas som det regnar även när åskan bränner av elektriska blixtar fyllda av energi och fascination. Som om jag är en fara, ett vilddjur när jag bejakar något. Jag är nog min egen största fara dock!
Känslorna som river och biter, klöser och tär. Dumma dem! Vem lät er hålla på oombedda? Gå tillbaka och lägg Er!! Jag har det bra tack. Jättebra. Utan Er. Gå och stanna. Eller far fram i sporrsträck, utan hinder och låt vinden och farten bara få befria mig. Och gör det nu!!
/ Poppy looking straight at you
Ja känslor är minsann inte alltid något sådär fint och ljuvt, ibland blir jag nästan räddför mig själv när jag märker hur starka känslorna kan vara!
SvaraRaderaI synnerhet när det inte är de fina ömma känslorna som man känner utan de mer destruktiva som vänder upp och ner på allt!
Jag håller med dig, varför kan man inte bara få vara lycklig någon gång, sådär så att man bara ser möjligheter och inte hinder. Varför är det nästan i lag förbjudet att känna sig lycklig, glad eller förnöjsam? Skulle man någon gång vara på väg dit så nog är det någon eller något som får ner en i dyn igen.
Honey/ som en gång trodde på uttrycket "sin egen lyckas smed" men nu snarare lutar åt kan det gå åt hel...... så gör det det!
Murphys law är tyvärr bara alltför gångbar! Jag har heller aldrig varit personen som tänkt "Det händer inte mig!", utan tvärtom alltid tänkt "Kan det hända, så händer det säkert mig!".
SvaraRaderaÄndå stångas jag hela tiden mot allt det där; Jante, Murphy m fl. Jag vill kunna glädjas i vardagen, både med andra och vad jag själv uppnår och åstadkommer. Det måste ju bara få vara så! Jag tänker och tror att en liten hälsning, en liten omtanke och en klapp på axeln kan betyda i alla fall något litet här i livet. / Small Poppy
Så sant, så sant, kan det hända, då är det bara en tidsfråga innnan det händer, det kan man iaf vara säker på!
SvaraRaderaHoney/ som ger Poppy en virtuell jättekram!