Tillbaka med arslet i soffan. Vet inte riktigt vad jag ska säga eller tycka. På vägen hem, bakom ratten i tät dimma, vilket reducerade farten till 50 km/h kom den numera sällsynt spelade My Sweet Lord med George Harrison viskande på radion. Jag kände mig lite betryckt när jag tänkte på att varken John eller George ur forna Beatles längre finns här livs levande. De var mina absoluta favoriter, mina kärlekar och jag hade gärna kapat mina öron likt van Gogh för att ära dem. Känns orättvist bara att just de skulle möta döden. I really want show you...
Och så tänkte jag på hur mycket jag håller av mina vänner och hur mycket jag älskar vissa, utan att de har en aning om det. Bäst är det också att det förblir så. Folk i allmänhet har så lätt att förväxla kärlek med villkor och krav, så jag älskar i hemlighet.
Nyss har jag lämnat en skara på sju kvinnor. Samlade, vackra och så långt från något flamsigt Patsy & Edina som man kan komma. Trots ett Erotikparty. Vilket är detsamma som ett Tupperware-party men med dildos istället för behållare att lägga allehanda saker i. Under tiden som den ena smaken, bondagetejpen och dildosen efter den andra demonstrerades blev jag mer och mer motvillig. Ja, dildosen kunde snurra åt åtta håll, den kunde vibrera, skaka OCH stimlera G-punkt och klitoris. Samtidigt. Undrar om den inte kunde sjunga en sång också. Varför denna enorma fixering vid klimax? Denna besatthet av att nå orgasm som smäller högre än alla nyårsraketer. Och jag tänker att jag inte alls vill ha någon leksak gjord av latex, några geishakulor som ska skvalpa i mitt underliv eller någon maskin överhuvudtaget. Min desperation är inte så stark och när rörde sig senast en manslem runt, runt, hoppade och killade. Samtidigt? Nej, om det ska vara så vill jag ha en riktig man, en levande, med sin värme, sin närhet och sin alldeles egna kropp och lem. Inget fejk tack. Bevare mig också för diverse analpluggar! End of story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar