Betraktelser

Beatles sjöng om All the lonely people - where do they all come from?. Nu kanske det inte var just explicit ensamma jag betraktade där i det disiga och samtidigt skarpa vinterljuset, en tidig eftermiddag på Västerås tågstation.

Däremot så får man ju verkligen tid att studera flöden när man sitter i väntan mellan två hållpunkter. Under trettio minuter där fick de som spatserade förbi mig att tänka mer på olika slags människor än under en vecka på hemmaplan.

Först kom den där mannen förbi som fick mig att fundera på Vem är han och Varför känner jag ingen som honom? Överdimensionerad jacka, gigantiska hörlorar och MBD-skor. Lite flottigt hår som stack under huvan. Var finns de till vardags och vad jobbar de med? Vem är deras kompisar och varför kategoriseras vi överhuvudtaget?

Killen med tydlig stil. Parkas, upprullade byxben, välklippt och med snygg profil. Även enstaka mods rör sig tydligen i Västerås. Han fick mig att tänka på min egen ungdom, men än mer for tankarna till Brighton. Sommar, sol, vind, bryggor, karuseller, glass och skriande måsar. Känns som en förlorad värld, här och nu.

Den somaliska kvinnan utan jacka eller handskar. Går hon likadant klädd året runt? Vad hon måste frysa på vintern och svettas på sommaren tänkte jag, väl medveten om mina erfarenheters begränsningar i uppfattning om andra människor.

Jag måste ha sett mycket snäll och pålitlig ut denna dag, för först kom en kvinna i lysande orange sjal om sitt huvud och frågade på knackig engelska om vilket tåg hon skulle ta. Därpå kom en man från Asien och som på en svårtydd svenska försökte hitta vägen till biljettluckan. Jag hoppas att jag inte vilseledde dem.

Väl framme i Stockholm blev det som vanligt. Tempot ökades direkt och alla ansikten passerade mig lika egalt som trafikbullrets brus.