tisdag 18 januari 2011

Amman

Amman skildras ofta i litterära sammanhang som rejäl. Inte så kärleksfull alltid, lite grå och obetydlig, nästan osynlig till karaktär och namn eftersom det många gånger var personer från de lägre samhällsskikten som fick ge bröstet till överklassens barn. Samtidigt är hon oumbärlig, nödvändig för överlevnaden och fortlevnaden.

Att amma är en helt naturlig och självklar näringsprocess. Bröstmjölken är en ständig take-away vart man än befinner sig och till skillnad från välling behöver man aldrig tänka på att värma maten. Samtidigt ger det både mamman och barnet en stund av ro, närhet och samvaro. Det finns med andra ord inget att förringa med amningen. Att några fortfarande orkar yvas över oanständigheten i det mest självklara orkar jag inte ens ägna fler ord åt.

Men så såg jag på Rapport eller var det Aktuellt? I alla fall så inleddes inslaget med ett reportage om att det kanske rent av var SKADLIGT att helamma sitt barn under sina första sex månader i livet. En brittisk rapport stödde dessutom denna tes, som i mitt tycke framstod som godtycklig. Nåväl. I studion befann sig en trött journalist som kände sig lurad på Livsmedelsverkets konfekt, eftersom hon ansåg sig fått fel information och inte kunde lite på detta verk. Representanten från Livsmedelsverket var nervös och fladdrade vilt med händerna i desperata försök att övertyga om Livsmedelsverkets väl underbyggda studier för sina och WHOs rekommendationer.

Jag kunde inte annat än slås av häpnad inför denna sensationslystna amningschock. Är det LAG på att amma eller? Vem tvingar vem och kan man inte själv luska vidare om man nu är så desperat efter "rätt" information. Det måste också ligga i mammans/den ammandes ansvar. Tänk så lätt det är att lasta dessa olika verk för de brister man själv uppvisar inför öppen ridå.

För mig är det bara så självklart; man gör väl som man vill och som man tycker passar en själv och barnet bäst. Vill man veta mer tar man väl reda på det, vrider och vänder på argumenten och studiernas resultat, istället för att stå där som den snattande räven som grymtar "Surt" över de rönnbär som stals utan eftertanke.

/Poppy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar