tänker jag att jag ska hinna en massa, som jag vet att jag inte kommer att hinna. Lika lite som att jag kommer att bli rik. Ändå är det Sisyfos arbete som driver en. Det är meningslöst, tungt, andefattigt och hårt. Likväl rullar man klotet uppför den där branten, vareviga morgon, vareviga dag. Skulle allt vara meningslöst om man inte rullade?
När 2010 försvann så försvann också allt och alla. Framtiden må vara såväl mörk och kort för min del, men den är i alla fall min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar