Tänk om jag slapp vakna en enda morgon utan några måsten, bör, ska. Tänk om det fanns en enda morgon där jag kunde sova så länge jag ville, läsa tidningen i sängen och få smula med rostat bröd i sängen. Sedan somna om igen och glatt skrota runt i min flanellpyjamas när eftermiddagen tar vid. Det kan jag längta efter.
Nu sitter jag istället och tänker på att jag borde vara aktiv i debatten kring Nackas bibliotek, ta tag i Svelands utmärkta inlägg om utebliven jämlikhet i form av de där manliga vännerna på SVT.
En liten, kall metallburk i handen med texten Terrine de Margret de Canard aux Pruneaux. Nyss svävade franska ord, gester och vitalitet kring min person. Marken var täckt av is och vinden kylde bort all känsel i ansiktet. Trots detta. Deras itensitet gjorde mig ivrig och tacksam att få vara med dem under en timmes tid. Inte för att jag äter anka. Men hur skulle de kunna veta det?
Jag har i alla fall packat mitt hemgjorda godis att dela ut till tre vänner i kväll, när vi samlas för att under trevliga former få i oss mat tillagad av andra och vin upphällt i glas av en servitör.
Så nu borde jag hysta hem, duscha, byta om, gå med hunden, stressa till bussen för att nå första anhalten, sedan frysa i väntan på skjutsen till nästa stopp och sedan halka runt i de svarta stövlarna innan värmen slår emot en.
Nacka och Sveland får vänta lite. Tills jag blir ordentlig, stor och tillräcklig för att duga något till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar