Det tar sig! Eller närmar det sig kanske. Det är som frågan med ljuset - huruvida det brinner upp eller brinner ner.
Det surrar från kopieringsmaskinen och ute råder strålande solsken, men bitande 15 minusgrader. Det ska kännas att man lever och jag är själv glad för att jag på senare år börjat komma så bra överens med Kung Bore och hans följe. Jag njuter av friskheten i vinden, av rosorna på kinden, jämkar med kläder efter väder och ser det inte som ett problem att klä på och av sig.
Nu har dock värsta julhetsen slagit rot i mitt inre och då får jag absolut inget gjort, blir irriterad, spottar, fräser, svär, gnäller och skäller och är allmänt odräglig och otrevlig att vara i närheten av. Jag hoppas att det bättrar sig om bara en dag eller två. Möjligen tre.
I morgon far jag norrut och jag längtar alltid efter att få köra så långt och länge jag kan. Bort, bort från allt, alla som kräver, begär och yrkar på min person på ett eller annat sätt.
Nu vill jag ha jul, med frid och fröjd, se Karl-Bertil Jonsson, dricka glögg, äta en pralin och komalikt dåsa i bästa soffan med inte en enda tid eller person att passa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar