Snön...den magiska, den som sticker i ögonen, faller på tungan. Den vita, ljusa, den dämpande, den kylslagna. Som den vackraste Grace Kelly i rävstola över bara, kala axlar.
Snöflingor stora som handflator lägger sig till en kort vila på min jackärm. Alla dessa unika, vackra kristaller som inte går att urskilja för blotta ögat. Men ägna dem en tanke, ett intresse och magin som uppenbarar sig är likt ett verkligt Sergeant Pepper, innesluten i en frisk, skör skönhet som bara varar tills Du försöker möta den med Din kropps värme.
Jag tycker bättre om snö och is än om kärleken och hur många ord fanns det nu för snö i det grönländska språket?
Den som läst eller läser om Peter Høegs "Fröken Smillas känsla för snö" lär veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar