Som skåning har Vilks konst inte undsluppit mig. Dessutom anser jag ju mig vara intresserad av konst med x antal poäng i konststudier, i bakfickan. Men den där Vilks roade mig aldrig. När han som bäst höll på med sin träskulptur Nimis inom ett naturskyddat område, ansåg att de juridiska processerna var en del av den konceptuella konsten, samt utropade den självständiga staten Ladonia med en svans beundrare i släptåg fick jag själv en något fadd smak i munnen.
Kanske berodde det på att i Skåne varit flera mindre angenäma försök att frigöra sig genom det klart rasistiska Skånepartiet och inte minst den välmående Sven-Olle i Sjöbopartiet. Nej, då framstod försök till fria staters existens inte som en frigörelse, utan en kamp för sin unika särart som var något bättre, finare och mer kultiverad än omgivningen. Där nationalismen hade ett starkt inslag och var på många sätt avgörande.
Det är inte det att jag inte ser eller inser vidden av Vilks provokationer och kanske han gör sig bäst som sådan. Inte som konstnär. Personligen har jag också lite svårt för den här konceptuella konsten, som Anna Odell också blivit rikskänd för. Det är som att det handlar mer om konstnären själv och vilka poäng han/hon kan få genom att trampa på andra. Att man har rätt att ta sig friheter i den heliga konstens namn för att själv vinna gehör för det man vill förmedla. Säkert kan en och annan god tanke väckas ur detta frö och jag kanske är traditionell, men jag föredrar ett debattforum av mindre självhävdande karaktär och mindre spända hängslen.
Om jag tycker Vilks får skylla sig själv? Nej, det tycker jag verkligen inte! Man ska inte i en modern, mångkullturell kultur behöva frukta att bli nedslagen på en föreläsning av bibeltrogna individer eller individer som i största allmänhet finner utmaningen för grov för att kunna bemöta den verbalt eller logiskt. Må så vara att ingen lokig råder inom konstens grundvalar.
Och ja, en del av konstens huvudsakliga uppgifter genom årtusenden har varit att peka på obegripligheter, obehagligheter och känslomässiga förlopp! Med det har samhällen och vi människor utvecklats och skaffat oss en bättre insikt och förståelse. Ändå kan jag inte låta bli att se Vilks nöjt leende, med konjakskupan i sin hand (eller om han nu föredrar gyllene örtte). Ändå känns det som om Vilks är nöjd med den uppståndelse han skapar och att hans namn aktualiseras och debatteras - som i denna och andra bloggar! -. Den bilden kan jag tyvärr inte sudda bort från min näthinna, men jag hoppas jag har fel! Och så undrar jag vem som egentligen fick mest bekräftelse igår: Vilks eller de upprörda människorna med förmodad muslimsk tro?
Lars Vilks blogghttp
/Poppy
onsdag 12 maj 2010
måndag 10 maj 2010
Maktlekar
Usch, idag blir jag låg, låg, låg. Värre än ebben och att se tidvattnet rinna utåt och ligga kvar i en meningslös kamp mot döden, likt en sprattlande fisk i sanden.
Hur kan barn dagligen mobbas och utsättas för våld? DET är en sak och så vidrigt i sig att mörkrets meningslösa frustration håller en i ett järngrepp, utan möjlighet att ens med bultsax komma ut ur känslan. Än värre är att barn utsätter barn för daglig mobbing, våld, pennalism och med medel inte värda existens. När jag läser om detta förtryck, detta översitteri som enbart handlar om rått våld blir jag både beklämd och ursinnig.
Var är de vuxna på skolgården? Ska barn i lågstadiet behöva stå ut med smällar i bakhuvudet? Ska barn på mellanstadiet behöva bli slagna, nersparkade och tappa andan i "lekar"? Sedan eskalerar våldet och var tar det slut?
Är det detta samhälle vi vill fostra våra barn i? Om igen - var är de vuxna? Lärare och föräldrar som bryr sig, tar sig tid, pratar med sitt barn, ger dem verktyg att hantera frågor kring demokrati, jämställdhet och integritet? De behöver kanske också verktyg som vågar ge dem mod att säga ifrån, ta avstånd och ett FÖRTROENDE hos de vuxna.
Vad gör vi och vad har vi gjort? Sitter lärarna och konferensar för fullt för att bättre nå utbildningsmålen? Till vilken nytta när flertalet av deras elever blir halvt ihjälslagna på skolgården? Föräldrarna - har de fullt upp med att gå på egna kvällsaktiviteter och kanske barnen har både Tv och dator på rummet, så slipper man ju alla konflikter och man behöver heller aldrig prata om de där allvarliga, tidsödande, men kanske avgörande frågorna och värderingarna som gror bland kompisgängen. Och kompisar? Som prylar en....
Nä, fy fan!
/Poppy
Hur kan barn dagligen mobbas och utsättas för våld? DET är en sak och så vidrigt i sig att mörkrets meningslösa frustration håller en i ett järngrepp, utan möjlighet att ens med bultsax komma ut ur känslan. Än värre är att barn utsätter barn för daglig mobbing, våld, pennalism och med medel inte värda existens. När jag läser om detta förtryck, detta översitteri som enbart handlar om rått våld blir jag både beklämd och ursinnig.
Var är de vuxna på skolgården? Ska barn i lågstadiet behöva stå ut med smällar i bakhuvudet? Ska barn på mellanstadiet behöva bli slagna, nersparkade och tappa andan i "lekar"? Sedan eskalerar våldet och var tar det slut?
Är det detta samhälle vi vill fostra våra barn i? Om igen - var är de vuxna? Lärare och föräldrar som bryr sig, tar sig tid, pratar med sitt barn, ger dem verktyg att hantera frågor kring demokrati, jämställdhet och integritet? De behöver kanske också verktyg som vågar ge dem mod att säga ifrån, ta avstånd och ett FÖRTROENDE hos de vuxna.
Vad gör vi och vad har vi gjort? Sitter lärarna och konferensar för fullt för att bättre nå utbildningsmålen? Till vilken nytta när flertalet av deras elever blir halvt ihjälslagna på skolgården? Föräldrarna - har de fullt upp med att gå på egna kvällsaktiviteter och kanske barnen har både Tv och dator på rummet, så slipper man ju alla konflikter och man behöver heller aldrig prata om de där allvarliga, tidsödande, men kanske avgörande frågorna och värderingarna som gror bland kompisgängen. Och kompisar? Som prylar en....
Nä, fy fan!
/Poppy
söndag 9 maj 2010
Rikedomar
Även med nattskuggans mindre smickrande ljus och pixlar i upplösning kan Tulpanen få mig att tänka. På att det är en vacker, tacksam blomma, men också att dessa knölar en gång var ett exlusivt och dyrbart föremål, som det betingades i våra ögon orimliga summor för.
Guld, diamanter, olja och idag värdepapper har alla haft och vissa består med samma innebörd. Rikedom, som i sin tur kan ge makt och inflytande. Samtidigt som det inneburit så många förluster. Kraschade börskurser, familjer i förtvivlan, den rikaste mannen på gatan blev nästa dag den fattigaste och hittas hängd för egen hand i ett sjabbigt hotellrum, eller med svettiga, darriga händer satt en kula i pannan. Hur kan man tillåta sig att se allt förlorat för att man mist sina kalkylerade och faktiska rikedomar räknade i siffror? Splittrade familjer, skammen, nesan och de som låg i underläge som nu står och pryglar sin gamle översittare gul och blå med brännbollsracket och cykelkedjor. Barnen rusar undan förtvivlan in i drogernas rus, kvinnornas och männens tillfälliga armar. Några nålstick till, några ligg till för att döva smärtan. Den som bara finns där för att man skulle leva upp till något som egentligen bara var en illusion av något annat, en dröm om något annat än det liv som erbjuds en.
Farmor min, jag förlitade mig alltid på Dig och Dina ord klingar än lugnande och behagligt för en som aldrig varit i närheten av eller åkallat varken Eldorado eller gudar: " Det är ju bara världsliga saker ändå!"
/Poppy
fredag 7 maj 2010
Modesty Blaise
Modesty i mitt hjärta! Helt respektlös, orädd, streetsmart (innan begreppet var uppfunnet) och starkare än allt och alla, såväl mentalt som fysiskt brutal.
Modesty - en överlevare. En kvinna utan man, men inte utan sex. En "Sex and the city"-tjej utan deras medvetna glamour och stilsäkerhet. Modesty är inte alls fåfäng, men likväl vacker och skulle säkert kunnat leva ett lyckligt Tomtebolycke-liv. Om hon velat.
Samtidigt är jag inte alls omedveten om mannens våta dröm av Modesty, som kan knulla med sin bästis utan att bli kär i honom det minsta eller bry sig om känslor överhuvudtaget inför eller efter en sexuell akt. Med bröst, större och fastare än verkligheten, långt innan silikondito bars av var kvinnas trängtan i sin barm. (Känn på den ordvitsen!) Hon kommer aldrig att ställa några krav på någon man. Modesty skulle aldrig drömma om att bli förälskad, sitta och längta eller sjuk av oro stirra på mobilen i tid och otid.
Ändå finns stråket där. Av den starka, oberoende kvinnan som går sina egna vägar på sina egna villkor. Och jag kan inte annat än gilla just DET!
Nu har Peter O´Donnell somnat in och anade nog aldrig att just hans skapelse skulle komma att stå som råmodell för så många kommande och nu spirande generationer av kvinnor.
Modesty, jag skulle gärna vara lika självklar som Din karaktär!
/Poppy
onsdag 5 maj 2010
Prisande
Skatteåterbäringen är inte här. Nej. Och för egen del är det en smärtsam påminnelse om att livet går i moll hur hårt Du än sliter för att mätta Din mages skri i världen. Det vill säga restskatt för tredje året i rad. Nu har det i alla fall minskat till ett anständigt belopp, så jag är ju trots allt så evinnerligt tacksam. Tack, tack!
Nej, jag tänker mer på att nu ska det börja prisas. Folk och fä. Stipendier ska delas ut till studenter och så ska det filas ihop en motivering som håller ända in i regeringskansliet. Ofta är det så stolpiga, fåniga och överdrivna motiveringar, som "för den allsköns fruktsamma hängivenhet som tydligt åsskådliggjorts inom fakultetens utbildningsmål...." Ja, ni förstår! Fast lika illa var väl den som dök upp förra året "...för att hon är en pigg och glad tjej som aldrig säger nej...". Var det ett skämt undrar jag fortfarande?
Nu har TPB (Tal- och punktskriftbiblioteket) skickat ut att de vill ha in kandidater till sitt Amy-pris.
Det ska handla om tillgänglighet på ett spännande och framgångsrikt sätt och säkert ska det väl egentligen vända sig till de med läs- och skrivsvårigheter i första hand. Men det stod inget om det och jag kan faktiskt inte komma på någon eller något annat som bedrivit en sådan bra och positiv anda med moderna, sociala kommunikationer som bokförlaget [sekwa]. Så nu nominerade jag förlaget! Med motiveringen att de är en "frisk fläkt som doftar kvinnlig honung från en daggig äng med ljung". Nej, det gjorde jag inte! Nominerade blev de istället med hänvisning just till deras ihärdiga, flitiga och öppna synsätt gentemot oss läsare. Att se läsaren som lika viktig som recensenten, förlaget själv och författaren. Vi är en helhet och behövs alla i processen för ett läsande som faktiskt berikar och förlöser oss som människor. Heja, heja!
/ Poppy
Nej, jag tänker mer på att nu ska det börja prisas. Folk och fä. Stipendier ska delas ut till studenter och så ska det filas ihop en motivering som håller ända in i regeringskansliet. Ofta är det så stolpiga, fåniga och överdrivna motiveringar, som "för den allsköns fruktsamma hängivenhet som tydligt åsskådliggjorts inom fakultetens utbildningsmål...." Ja, ni förstår! Fast lika illa var väl den som dök upp förra året "...för att hon är en pigg och glad tjej som aldrig säger nej...". Var det ett skämt undrar jag fortfarande?
Nu har TPB (Tal- och punktskriftbiblioteket) skickat ut att de vill ha in kandidater till sitt Amy-pris.
Det ska handla om tillgänglighet på ett spännande och framgångsrikt sätt och säkert ska det väl egentligen vända sig till de med läs- och skrivsvårigheter i första hand. Men det stod inget om det och jag kan faktiskt inte komma på någon eller något annat som bedrivit en sådan bra och positiv anda med moderna, sociala kommunikationer som bokförlaget [sekwa]. Så nu nominerade jag förlaget! Med motiveringen att de är en "frisk fläkt som doftar kvinnlig honung från en daggig äng med ljung". Nej, det gjorde jag inte! Nominerade blev de istället med hänvisning just till deras ihärdiga, flitiga och öppna synsätt gentemot oss läsare. Att se läsaren som lika viktig som recensenten, förlaget själv och författaren. Vi är en helhet och behövs alla i processen för ett läsande som faktiskt berikar och förlöser oss som människor. Heja, heja!
/ Poppy
måndag 3 maj 2010
Önskelista
Vad jag önskar mig just nu:
Superkrafter som liknar sådant man kan få när man använt vissa substanser:
- kraft, energi, ork
och så vill jag ha bättre disciplin på mina begär mot:
- godis, mackor och snacks
Förutom detta önskar jag bara tre enkla ting:
- ett välavlönat och kreativt jobb (ok, två i en där), mer tid och en självgående gräsklippare som också kan laga mat, diska, tvätta, städa och se mig i ögonen utan att blinka.
Jag är alltid så modest! / Poppy
Superkrafter som liknar sådant man kan få när man använt vissa substanser:
- kraft, energi, ork
och så vill jag ha bättre disciplin på mina begär mot:
- godis, mackor och snacks
Förutom detta önskar jag bara tre enkla ting:
- ett välavlönat och kreativt jobb (ok, två i en där), mer tid och en självgående gräsklippare som också kan laga mat, diska, tvätta, städa och se mig i ögonen utan att blinka.
Jag är alltid så modest! / Poppy
lördag 1 maj 2010
Anders Jacobsson - inte fientlig, bara rädd
Anders Jacobsson, som tillsammans med kusinen Sören Olsson gjort sig känd som barn- och ungdomsförfattare till bland annat Sune- och Bertböckerna är nu ute på svag is.
Anders Jacobsson har bloggat om sin roll som pappa på ”Allt om barns” hemsida. Nyligen upptäckte Expressens kulturredaktör Gunilla Brodrej följande rader på den nu nedsläckta bloggen:
”De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid.”
I samband med dessa rader fanns ett bildcollage med flera ungdomar och raljerande bildtexter med vad som förmodas vara påhittade namn.
Brodrej ser starka främlingsfientliga inslag i bloggen och har öppet kritiserat Jacobsson, som i sin tur försvarar sig med att det är begreppet ”Ensamkommande flyktingbarn” han ironiserar över, inte de enskilda individerna. Ironin bygger enligt Jacobsson i P1s Studio Ett 2010-04-30 på att dessa barn i själva verket är äldre ungdomar.
Flera frågetecken hopar sig:
Lämpar det sig verkligen för en författare som Anders Jacobsson att skriva om ungdomar på detta vis i en blogg avsedd för läsare att hämta inspiration från, ämnad för föräldrar och deras barn?
Om det nu är uttrycket ”Ensamkommande flyktingbarn” Jacobsson vänder sig mot och inte individerna, varför illustrera med foton på ungdomar?
Vilken relevans för uttrycket har en nedlåtande, förtryckande och fördömande ton, samt sjukdomen Hutchinson-Gilford i sammanhanget? Att barnen åldras i förtid och inte är ”barn”, per definition Jacobsson? Var det inte åter uttrycket och inte barnen/ungdomarna som var målet för höftskjutningen?
Nej, jag är varken rasist, fascist eller Sverigedemokrat säger Jacobsson och känner sig illa berörd över att bli utpekad som sådan av Brodrej. Men HUR vill Jacobsson annars att hans uttalanden skall tolkas? Det är ett solklart fall av rasism! Ett solklart fall av vit, medelålders, manligt maktmissbruk som utövas som ”hederlig, ordentlig svensk som gör rätt för sig”! Inte en tanke på vilka förhållanden de här barnen och ungdomarna kommer ifrån, inte en tanke på vad de blivit utsatta för, vilka trauman de genomlidit eller de förluster de lidit på vägen av såväl syskon, föräldrar som en identitets- och rättslöshet. Allt har de förlorat, allt har de vågat för att tro sig kunna få ett bättre liv i en bättre värld. Vill vi verkligen inte vara en del av den bättre världen? Något Sverige fortfarande försöker stoltsera med, om än med en gloria på sned.
Det är en blind massinvandring av dessa äldre ungdomar, säger Jacobsson och ser brister i deras integration i samhället. De må så vara, men jag tror knappast raljerande rader i en spänd ton av översittarfasoner är bästa sättet att hjälpa dessa ungdomar och just att de är ungdomar som vågat liv och hälsa för att ta sig hit och inte små, små barn som aldrig skulle ha överlevt samma strapatser är tydligen ett stort problem. Ungdomar talar inte på samma sätt till vårt blödiga inre och våra världssamveten som små barn. En ungdom som är frisk och stark, med en stadig blick och övertygelse som kanske är mer provokativ än att de överhuvudtaget befinner sig här. På flykt.
Ironi Jacobsson – det är INTE att göra sig lustig över andra på andras bekostnad. Ironi betyder att omkasta, förställa och innebär att det finns en skillnad på det som sägs och det som avses. För att kunna hantera ironi måste man behärska dess konstform, vilket betyder att budskapet bör bli tydligt för mottagaren. Att peka på hyckleri är en sådan sak. Det största hyckleriet här att just att Jacobsson säger sig inte mena illa mot de ungdomar han pekat finger åt!
/Poppy
Anders Jacobsson har bloggat om sin roll som pappa på ”Allt om barns” hemsida. Nyligen upptäckte Expressens kulturredaktör Gunilla Brodrej följande rader på den nu nedsläckta bloggen:
”De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid.”
I samband med dessa rader fanns ett bildcollage med flera ungdomar och raljerande bildtexter med vad som förmodas vara påhittade namn.
Brodrej ser starka främlingsfientliga inslag i bloggen och har öppet kritiserat Jacobsson, som i sin tur försvarar sig med att det är begreppet ”Ensamkommande flyktingbarn” han ironiserar över, inte de enskilda individerna. Ironin bygger enligt Jacobsson i P1s Studio Ett 2010-04-30 på att dessa barn i själva verket är äldre ungdomar.
Flera frågetecken hopar sig:
Lämpar det sig verkligen för en författare som Anders Jacobsson att skriva om ungdomar på detta vis i en blogg avsedd för läsare att hämta inspiration från, ämnad för föräldrar och deras barn?
Om det nu är uttrycket ”Ensamkommande flyktingbarn” Jacobsson vänder sig mot och inte individerna, varför illustrera med foton på ungdomar?
Vilken relevans för uttrycket har en nedlåtande, förtryckande och fördömande ton, samt sjukdomen Hutchinson-Gilford i sammanhanget? Att barnen åldras i förtid och inte är ”barn”, per definition Jacobsson? Var det inte åter uttrycket och inte barnen/ungdomarna som var målet för höftskjutningen?
Nej, jag är varken rasist, fascist eller Sverigedemokrat säger Jacobsson och känner sig illa berörd över att bli utpekad som sådan av Brodrej. Men HUR vill Jacobsson annars att hans uttalanden skall tolkas? Det är ett solklart fall av rasism! Ett solklart fall av vit, medelålders, manligt maktmissbruk som utövas som ”hederlig, ordentlig svensk som gör rätt för sig”! Inte en tanke på vilka förhållanden de här barnen och ungdomarna kommer ifrån, inte en tanke på vad de blivit utsatta för, vilka trauman de genomlidit eller de förluster de lidit på vägen av såväl syskon, föräldrar som en identitets- och rättslöshet. Allt har de förlorat, allt har de vågat för att tro sig kunna få ett bättre liv i en bättre värld. Vill vi verkligen inte vara en del av den bättre världen? Något Sverige fortfarande försöker stoltsera med, om än med en gloria på sned.
Det är en blind massinvandring av dessa äldre ungdomar, säger Jacobsson och ser brister i deras integration i samhället. De må så vara, men jag tror knappast raljerande rader i en spänd ton av översittarfasoner är bästa sättet att hjälpa dessa ungdomar och just att de är ungdomar som vågat liv och hälsa för att ta sig hit och inte små, små barn som aldrig skulle ha överlevt samma strapatser är tydligen ett stort problem. Ungdomar talar inte på samma sätt till vårt blödiga inre och våra världssamveten som små barn. En ungdom som är frisk och stark, med en stadig blick och övertygelse som kanske är mer provokativ än att de överhuvudtaget befinner sig här. På flykt.
Ironi Jacobsson – det är INTE att göra sig lustig över andra på andras bekostnad. Ironi betyder att omkasta, förställa och innebär att det finns en skillnad på det som sägs och det som avses. För att kunna hantera ironi måste man behärska dess konstform, vilket betyder att budskapet bör bli tydligt för mottagaren. Att peka på hyckleri är en sådan sak. Det största hyckleriet här att just att Jacobsson säger sig inte mena illa mot de ungdomar han pekat finger åt!
/Poppy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)