måndag 21 september 2009

Bruce, kärleken och jag

Poppy, varför måste du fundera på ett så svårt ämne som kärlek? Enligt en definition som jag har läst är kärlek motsats till egoism men det låter lite blodfattigt tycker jag, men ju mer jag vrider och vänder på det så ligger det kanske något i det även om det kan vara så mycket mer.

Kärlek och Bruce? Det borde ju gå väldigt bra ihop eller?
Bruce är ju lite av husidol här hos mig, i alla fall i perioder, jag har lyssnat ganska mycket på hans texter och för mig så är det nästan alltid samma tema som ligger i botten av hans texter, Mannen. Kvinnan, Bilen. Detta är attribut som jag tror är de nödvändiga ingredienserna för att kunna leva, iallafall om man vill leva i USA enligt Bruce. Utan dessa är man lite suspekt sådär lite kufisk och hur ska man bara kunna dra iväg och söka kärleken eller friheten om man inte har en bil? Vad är det som driver en att göra just detta, och inte ge upp, om inte längtan efter en kvinna att dela livet med?

Att gå och kolla på baseboll, dricka öl med kompisarna och sen åka hem till tjejen. Några andra ambitioner än att hitta någon att älska och ha ett drägligt liv med tror jag egentligen inte att han tar upp i sina texter. I den fantastiska låten Thunder Road skriver han ju t ex "You aint a beauty, but hey you're alright Oh and thats alright with me", inga Hollywoodskönheter där inte, utan en fröken vem som helst , som du eller jag och det håller ju våra drömmar levande också, kanske riddaren på den vita springaren kommer till oss trots att vi inte vunnit den minsta lilla skönhetstävling.

Han kan se skönheten hos dem man minst anar det till exempel hos the Queen of the supermarket, där hon sitter i kassan och inte vet att hon har en hemlig beundrare, kanske anar hon det eller åtminstone hoppas på att en vacker dag ska Mr Right komma in i just "hennes" affär. Kanske är det sant att skönheten bara ligger i betraktarens öga?

Hans social patos skiner ju igenom i många av hans låtar och där tror jag att kärleken egentligen spelar andra fiolen, eller, ja, kanske inte, man vet ju aldrig med Bruce. Kärleken som drivkraft ska man aldrig förakta. Han har ju blivit kanske mer känd för sina skildringar av amerikanskt samhällsliv, gärna ur ett underdogperspektiv, än sina kärlekssånger . Kanske för att just formen rockmusik inte är det traditionella forumet för kärlekssånger även om några av de absolut vackraste balladerna har gjorts av just rockband.

Jag tror att Bruce får allting att skenbart låta mycket lättare än vad det är, jag tror att däri ligger hans storhet. I vissa låtar känner man ju hur kärleken och känslorna pulserar och blodet dunkar så hårt i öronen att man mer känner än lyssnar på låten.

För mig personligen har han dock gjort några av de absolut vackraste kärlekslåtarna jag vet, lyssna på Drive all night och bli bedårad! Jag blir kär i honom varje gång jag lyssnar på den! Vilken man!

Om kärlek vet jag kanske inte mycket, bara att jag säkert har omvärderat definitionen av kärlek ett otal antal gånger och för varje gång blir jag mer och mer osäker på vad kärlek är. Eftersom vi själva förändras måste inte kärleken också utvecklas, förändras och anpassas? Utan att den urvattnas , urholkas och blir lam? Kärlek måste kännas ända ner i i tårna, i allafall då och då. /Honey

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar