The Aftermath

Precis såhär blir det! Ont i halsen, en kropp som gnäller om vila och sista smörjelsen, samt ett huvud som går på och av. Av och på. Emellan dess massa brus. Inga frekvenser, inga hjärnvågor i aktivitet att kunna utläsa på något ECT eller om det nu ska vara EEG. Fast en liten ECT kanske är precis vad jag behöver efter denna årets Bok & Bibliotek år 09.

Låt mig först klargöra en sak: Det är ett tufft och hårt jobb att vara litterär, att visa sig intresserad av litteratur och de som gör den, tar del av den, ger ut och förbrukar den. Fysisk och psykisk trimning krävs inför liknande event!

Började ju med bokklubben som en liten "warm up" inför Mässan. Oj, vilken usel bok och gubbig gubbe till författare och oj vad mycket vin. Klockan 05.00 dagen efter hoppar jag inte så glatt ur sängen, åker taxi i ett kvävande mörker och försöker undvika att tänka på hur illa jag mår. Kallt och ensamt på perrongen gör jag sedan mitt bästa för att på x2000 sova mig fram till slutdestinationen.

Väl där: seriös och går på den ena samhällskritiska debatten efter den andra, antecknar och ritar efter behag. Träffar flera gamla kära vänner. Äter lunch, fortsätter min påtagna roll som seriös och engagerad av De Stora Frågorna. Fråga mig idag inte vilka de är...

Sedan bär det plötsligt utför: vin, snittar, champagne, vin, vin. Så springer jag på bäste vännen till en person som ligger nära mitt ömma hjärta och strax därpå en person som för länge sedan var nära vän till dåvarande pojkvän. Komplicerat att beskriva hur mycket och lite som förändrats på tjugo år.

På detta följde sprit ur backluckan på något som jag vill minnas var en volvo på mässans parkering. Spårvagnar senare hamnade jag på en klubb med enbart 80talsmusik och alla sjöng i kör till Human League. Tror dock jag var den enda närvarande som faktiskt dansat till låten när den första gången lanserades. Har det hänt något alls under dessa år hinner jag reflektera över och njuter av sinnesnärvaron att nu inmundiga en iskall cola.

Dagen efter fler vänner att springa på, luncha med, se på avstånd. Jag är riktigt seg och försöker fortfarande upprätthålla min image av den seriöst intresserade - eftersom jag dessutom råkar vara detta när inte små grisar fastnar i halsen och när sömnbristen inte är total eller känslan av att ha gått i ett rus av vin och dess efterverkningar under två dygn.

Otroligt skönt att sätta sig på tåget hemåt och då får jag ett SMS. Tajming tänker jag och inser att denna inte var så bra. Inte ens flera böcker och flera barn senare.

Nu måste jag vila upp mig en timme inför kvällens kalas som börjar om knappa tre timmar! / Poppy prays she stays Odenlike but keeping the good one, i.e the Eye