Ordligt

Att tala i tungor, i gåtor eller bildligt känner vi alla till. Även rena grekiskan är bekant. Men hur gör vi med ord som vi gillar, men inte känner? Sådana vi känner igen, men inte kan. Som att veta att talet Pi är ungefär lika med 3,14. Vad tusan betyder det egentligen?

Visst kan man hoppa över och låtsas som ingenting, ofta ger sig ett samband ändå. Men jag tillhör verkligen dem som irriterar mig och stör mig på att jag inte i större utsträckning och genast kan ta till mig och lära mig. Att jag inte genast blir bekant, vän, pubrunde-kompis och bästis med en del av orden. Men jag är väl också sådan som person med andra personer. Några ändrar jag uppfattning om och tar de till mig, vilket alltid glädjer mig mest. Andra tappar jag tilltron till, vissa blir för bekväma, för allmängiltiga och andra falnar bara. Försvinner fastän man klamrar sig fast, kramar hårt tills man oundvikligt tappar taget. Vissa virvlar in som en obekymrad vind och nockar en direkt i av ren energi och glädje.

Nu har vi kommit fram till:
Reciprok. På engelska snarlikt reciprocal. Också ett begrepp inom matematiken, där likheter föreligger. Men ordet är inte helt lätt att ta till sig. Eller att sätta in i ett sammanhang. Ömsesidig står det i Nationalencyklopedin. Likartad eller inverterad kanske är bättre. Ett ord som tills vidare ändå tycks göra sig bäst inom matematiken och kanske bör stanna där. För inte säger vi femur när vi brutit lårbenet, även om det är just det benet som gått sönder.

Kanske håller jag på att utvecklas till en språkmaterialist? Bevare mig väl!!

/Poppy