Dagar kommer, de flesta går. Vissa minns vi, flertalet berör oss inte. Svåra minnen försvagas och ebbar ut, glada minnen blir bitterljuva. Mitt i allt pågår det ständigt. Livet, kärleken, närheten, ensamheten, tankens kraft och samma kraft som kan utarma en med ständiga klaustrofobiska tankar om ens upprepade misslyckanden.
Kärlekssorg eller saknad av ett älskad liv kan ge sig tillkänna lite när som, men kanske bränner det lite extra vid vissa högtider, som jul. Och som denna dagen i dag. När man ska äta myyyysig middag ihop, med den där buketten ståendes i den Alvar Aaltos vackra vas. Ljusen i kandelabern gnistrar ikapp med de tus speglingar i varandras ögon.
Få saker kan få en att känna sig mer ensam, olycklig, misslyckad och oälskad.
Så alla högtider är fåniga och överdrivna och alla Dagar att fira är om möjligt än fånigare och gör bara kommersialismens krafter gladare. Eller?
All you need is love! deklamerade the Beatles. Kruxet är väl bara att få det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar