Ja, man ska inte prata om vikt eller citera Wallis Simpson, som frotterade sig med nazisterna, tillsamman med sin abdikerande prins med: You can never be too rich or too thin.
För vi vet ju alla hur snedvridna, illusoriska och förljugna idealen om smalheten likt ett streck är. Sexistiska! Retuscherade och inte minst osunda!
Vi ser dessa magra modeller, hukande i sina höga klackar, mörka ringar under ögonen med sina attribut, det vill säga silikonbröst, silikonläppar och silikonrumpa vilket ter sig blasfemiskt gentemot "den sunda kvinnan". Den naturliga.
Ändå ser jag mig själv i spegeln och gillar det inte så värst. Det är inga stora saker, inget överflöd som stör, inget som är fel egentligen. Det är bara inte så litet som jag skulle önska att det var. Kläderna spänner istället för hänger. Det känns obekvämt och tråkigt.
Inte hjälper det med följande kvällsmeny: ett toblerone, ett ägg, fyra mackor med messmör och tre nävar mandelbiskvier. Har för att toppa detta också fått för mig att jag kan byta ut mina måltider mot lösgodis. I alla fall som mellanmål. Fast jag innerst inne vet att varken tandläkare eller kropp tar glädjeskutt över detta faktum. Så den stora frågan är: När ska jag börja med mitt nya, sunda jag? Finns det ens ett sådant liv i mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar