Jag är bildad

Fackförbundet DIK har dragit igång en kampanj som de kallar Jag är bildad. Kaxigt sträcker de ut hakan och uppmanar "de som kan lite mer och inte är rädda för att visa det" att gå med i kampanjen.

Jag förstår visst att kampanjen har ett syfte att se vad kunskap bidrar med och samtidigt höja statusen för humaniora. Där man ser allt hårdare livremmar spännas ännu ett hål, där bibliotek läggs ner och såväl offentliga som privata kulturförvaltningar och föreningar får allt mindre bidrag lämnas ett stort svart kraterhål som är än viktigare i våra tider att fylla. För att vi lever i en kaotisk tillvaro, en våldsam tillvaro, en osäker tillvaro som behöver andra kanaler än de rent retoriska och politiska. I alla tider har ord, färg, vrål med mera använts som förlösande reaktioner på samhällets omvälvningar. Att vi år 2010 skulle ha andra behov är rent jävla trams.

MEN samtidigt tycker jag kampanjen är fånig och dess slogan tillika. Det är som att lista 100 böcker och säga att har du läst dessa lille vän, ja då är du så allmänbildad så. Klapp på huvudet och godkänt-stämpeln i baken. Nu tycker jag ju inte heller att det är något fel på att vara vare sig allmänbildad eller bildad, men när det ska till kampanjer som måste få oss att skryta lite mer i den helt rätta individualistiska tidsandan, ja, det är då jag tycker det känns obekvämt.

Jag behöver inte gå omkring och tala om för andra hur otroligt duktig jag är, jag behöver inte vara bättre än andra eller ens gilla att vara det. Kan inte kunskap få bygga på nyfikenhet och intresse, snarare än vassa armbågar och namedropping till you die?

/Poppy