FÖRÅR

Ända sedan novembermörkret la sin filt över våra huvuden
har vi alla längtat
ja, i alla fall jag
efter den ljusare delen, den av rapsfältsblomstren

Gyllene fyller den fält efter fält
lärkan drillar osynligt
vibrerande
likt hettan i luften

Inom mig vandrar en irriterande, arg rastlöshet
för inte bidrog ljuset
eller dofterna
till något alls mer än lejonets sårade yl av smärta

Lika stor lust har jag att spotta på den ärbarhet
du utlovade
lika stor lust har jag att låta nässlorna blomma
bränna din hud till skam och rodnad

/Pops

Robin Hood - är det verkligen honom vi vill ha?

Först tänkte jag att det skulle bli intressant att se Robin Hood och hans kumpaner som medelålders ivrare av friheten. Det var såklart en dum tanke, eftersom filmens andemening med Russel Crowe i huvudrollen inte har någon som helst avsikt att skildra något av "mitt-i-livet", eller vid Russels faktiska ålder vad som borde varit "slutet-på-livet" för Robban själv.

Det börjar med glorifierande krigsscener där de blivande hjältarna inte bara är skickligare med sina vapen, de är dessutom lite smartare och mer heroiska också. Till råga på allt gör Robin Locksley, som sägs vara råmodell för legenden Hood en modern avbön för korstågets framfart under 1100-talet. En inte så liten hand sträcks ut till muslimerna och Robin istället för att vara präglad av sin tids ideal och tro, ser de mörka synder de begått i kristendomens namn. Det ÄR ju behjärtansvärt, men känns så malplacerat, politiskt korrekt och ger en ytterst skev bild av det historiska sammanhanget.

Till en början trampar Cate Blanchett kavat runt i jorden, med minimal sminkning och i enkla kläder, men i samma stund som Robin gör entré mjuknar hon. Förstås! Får istället ett mjukt leende, vackrare hår och broderade klänningar på sin kropp. På slutet riskerar det att bli en parodi på den självständiga kvinnan som sluter upp i striden med sitt ponnykavalleri. Då blir det inte bara löjligt, det blir en djup känsla av skam över kvinnans framställda undfallenhet och rodnaden sprider sig över mina kinder.

Hur Ridley Scott kom på att göra en ny "landstigningen i Normandie" är en annan gåta med denna film. En film där män på 45 år kan göra ungdomliga hjältar utan att någon lyfter på ett ögonbryn. En gestaltning av Hood och hans mannar med lite glimt i ögat, men försöken till humoristiska inslag blir mest farsartade.

Det känns som om Ridley Scott har försökt lite för mycket och inte får med sig alla bitar. Pusselbitarna skaver lite, passar inte ihop och på vissa håll saknas det flera bitar.

Det hela är förstås bara en metafor för livet och vår stund på dess jord, vår strävan efter frihet, lite rikedom och kärlek. Men denna soppa med lite av varje föll inte så väl ut i smaken som menyn lockade till.

/ Poppy

Gräslikt

Jag drar runt med händerna i håret
än strävt, än mjukt, än lockar som tvinnar sig fast
mellan pek- och långfinger

Händerna drar i rabattens outforskade jord
Ett smultron nickar välkomnande med sin vita blomma
Rosen omsvärmad och stickig

Ett klipp utan pardon i Karens Blixens famn
några till i det hår som aldrig är still
allt som yr, trasslar och bränns

och jag skriker

jag står inte ut med denna röra
detta ogräs
allt som breder ut sig

I vitögat

Alla fagra löften som
rann ut i sanden
Helt och hållet Din förskyllan

Jag vågade allt
även att stå vid brantens rand
det skrämde mig inte alls

Det som gjorde ont
var att se Dig klättra ner
utan att se mig i ögonen

Regn

Idag har det strilat likt tårar på min kind
ohejdat, ohämmat och man undrar själv:

-Men för guds skull skall människan aldrig sluta lipa då?

Såsom i himmelen, så ock på jorden
ett dagligt bröd och lika stor mängd av vatten

Vi står med våra spruckna krus
och våra samlade tårar

Vad gör man med en sparad mängd sorg, ilska och upprördhet?
Eller kom det bara av rörelse, glädje, av smärta?

Blött blir det. Stövlar på.
Och numera ska de vara glada, färgrika och mönstrade.
Så man inte tänker på vilkas sorger det är man traskar runt i.
Vems sargade kropp man skrapar av sig, innan man går in till sitt igen.

/Poppy

Tournament

Welcome!
This tour will be in English and please feel free to ask if there´s anything you wonder about.

Fast jag har ingen lust. Fortfarande lite febrig och ont i halsen. Fortfarande vaknar jag 3.30 och undrar varför. Över en massa saker, inte bara varför jag vaknade. Allt medan göken kör sitt lätt igenkännbara läte och vem kom på att man skulle kalla det döder- och sorg- till gökens lov? Illavarslande i högsta grad.

As you can see this is a typical element for this construction as well as the solitude oak tree.

Tänk om det börjar regna också? Vilket förvisso väl speglar mitt inre.

If you look at the contsruction of the roof you´ll be able to recognize it in another building on the grounds.

Hur många kommer de att vara? Och deras förväntningar? Jag orkar inte leva upp till något alls idag och är varken sugen på choklad eller vin. Katastrof alltså!

As a governess you had the major concern about the children, their education as well as their welfare.

Vem som ansvarar för mitt välmående är väl bara jag själv. Oavsett dumdristiga förhoppningar.

Thank you so much and I hope you will enjoy your stay here!

/ Poppy

Tre dåliga saker

Gick runt med feber hela dagen igår och inser att kroppen med åren blir allt svagare och klenare inför de där attackerna från det egna immunförsvaret. Det började redan i förrgår med att jag frös hela tiden och kände mig kall, stel och allmänt under isen. Gav det inte mer tanke än så, eftersom jag känner mig som ett eländigt fiasko mest hela tiden numera, men igår slog alltså släggan 38,5 grad av feber till. Jag var nära att svimma ett par gånger. Trots detta jobbade jag, handlade, tvättade, lagade mat, städade och dammsög. Sedan låg jag inlindad i dubbla filtar och svettades mig igenom natten.

Idag kom jag på att jag gjort flera konstiga saker på jobbet och tänkt massor av feberyrande saker. Det var då jag insåg till fullo att det finns tre saker i mitt liv som verkligen har dålig inverkan på mig:

- PMS, män & feber.

/ Poppy