Efter gårdagens debatt med en näst intill gråtande JÅ, kränkt och förorättad likt ett barn, där han krävde sin offentliga upprättelse genom att tro på att tjata sig till saker är dagens melodi - ja, utifrån detta borde jag väl ta den debatten. Men hänvisar istället till denna artikel En sista mening bara om detta ämne: de som säger att Brunne var politisk, då säger jag bara GRATTIS. Att leva ett liv i demokratisk och humanitär anda ÄR politik! Samtidigt som det också bara är ren humanism, ren tro och ett evangelium i kristen anda, en del av vår kultur. Gillar man inte det, kanske man inte ska gå till kyrkan. (Blev visst mer än en mening till...)
Efter att ha lyssnat på Anne Swärd häromkvällen kom det upp en fråga som snarare var ett påstående om den aktuella utarmningen inte bara av litteraturen, utan också ifrån bokhandelns och förlagens sida. Bonniers kontrollerar väl i stort sett 90% av all utgivning av litteratur i dag, antikvariat stänger och förmedlar litteratur enbart via Internet och de små boklådorna är snart ett minne blott. Istället hittar vi en spännande pocket - för spännande måste det tydligen vara i 2000-talets Sverige - på ICA, när man står i kön och väntar med sin kundvagn och på såväl bokreor och bokmässor är det en uppsjö av dålig litteratur, förenklad, banal och likriktad litteratur. Dålig, i den mening att språket ofta håller en undermålig art och struktur, banal då den förväntar sig en läsare som bara vill läsa boken likt man glupskt slukar ett Plopp när hungern tillfälligt behöver stillas och likriktad då det bara ska vara topplistor med i huvudsak spänningslitteratur. Även om också den halvt fiktiva romanen gjort sig allt mer gällande på sistone. Var tog förmågan att skriva en berättelse med ett rikt och flödande språk vägen? Ska alla framtida författare bara ha spökskrivare eller skriva på ungefär samma sätt om ungefär samma saker?
Det är då jag gläds åt
Weyler förlag och inte minst min favorit Sekwa, kanske det första och enda förlag som också tar sina läsare på fullaste allvar, alltid uppdaterade och informativa.
Det som de mindre förlagen bidrar med är just kvalitet, variation, utmaningar, överraskningar och samtida författare som skriver utifrån den berättelse som finns inom dem. Inte ett skrivande likt Kepler för de konsumtionshungriga läsarna som vill veta vad de får för pengarna. Det finns en krets kvar av oss där ute som också vill förvånas, känna samtiden och de underliggande briseringar som skrapar vår nutida samhälleliga yta. Med och utan Sverigedemokrater.
/ Poppy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar