Nyårsafton

kan vara den av årets absolut sorgligaste aftnar. När tidningarna är översållade med bilder på vackra, rika människor i lyxiga kläder och smycken med en utsökt supé framför sig. Andra sitter i sin stuga och blir inte bjuden till en enda middag eller en enda fest. Vissa är bara ytterst ensamma.

Har vi blivit mer egoistiska med den individualistiska tidsandan? Är det ens egna företräden som gäller hela tiden och en känsla av gemenskap känns helt passé.

Själv ska jag snart gå över till grannen och känna mig mycket glad över att någon fortfarande vill ha mitt sällskap, fast jag varken har lyx, flärd, skönhet eller överdåd att erbjuda.

Förresten har jag tyckt att det här året har varit fyllt av minor, svarta hål och bottennnapp. Jag kommer inte att sakna det ett dugg. Desto större anledning att välkomna 2011 med en skål.

Lucka Julafton

Dagen till ära och inte minst med omsorg för Er som behöver röra i grytor, duka bord, samla paket, tända ljus, förflytta Er mellan olika hållpunkter och vara på resande fot, så borde jag hålla mig kort. Mycket kort. För vem läser egentligen triviala bloggar en dag som denna?

Julstämningen är för egen del måttlig, trots flera attribut. Globen lyser rund och fin, dessutom iklädd en cape av snö. På TVn lallas den ena julsången fram efter den andra, snart ska jag stryka kjolen i rött och själv värma på lite glögg och mat.

Ändå är det som något saknas, ett sammanhang, en meningsfullhet, en tilltro på livet och det som skall komma i min väg på denna färd med ständiga oförutsedda händelser. På film kan en katastrof vara ett mått av spänning, liksom krig och våld i allmänhet. Samtidigt som inte någon av oss vill behöva vara med om något av detta som en realitet.

Den här tiden på året och den här dagen borde bjuda på fler skratt, fler uppmuntrande ord och reella insatser. Allt ifrån att dela ut mat och presenter till de hemlösa, som att köra någon hem under kvällen när taxin inte kommer, när orken sviktar och ensamheten känns alldeles för tilldelad, utan möjlighet till val. Samtidigt borde vi lära oss att i mindre omfattning väga jämt i vågen av tjänster och gentjänster. Strunt samma om man får något igen eller inte, för känslan av vad man själv gjort eller försökt göra måste ändå prägla en mer än de eventuella gentjänster eller förväntan av dessa.

Tror jag.

Unnar Er alla minuter och timmar av frid, ro och glädje! GOD JUL!!!

Lucka Oväder

I Skåne ryter vinden medan snöflingorna faller i en till synes oändlig ström till marken. Drivbildningar och ovana bilister, samt trafikanter i stort skapar det media älskar att kalla för kaos.

Jag lämnade allt bakom mig tidigt i morse. Så pass tidigt att man rörde sig i gränslandet mellan natt och tidig morgon. Med vargtimmen passerad.

Fem timmar senare är landskapet fortfarande magiskt vitt och vackert, med förrädiska isfläckar under skosulorna, där mina utmärkta Blundstone tar mig på en garanterad halkfri färd med apostlahästarna genom julstressade gator.

Dagens prestation var att bära hem fem fullastade kassar som fick mina biceps att värka. Jag insåg snart att jag inte skulle orka gå tusen meter med gnälliga muskler, så tog bussen två hållplatser. När jag kom hem var jag tvungen att väga min last. 19 kilo tung.

Lucka nummer 22

En ganska mödosam dag, som under bättre förhållanden skulle kunna kallas spännande bjuder dessvärre på en inte alls lika spännande lucka.

Granen, en silvergran för första gången i livet är nu klädd med spiran i topp. Ganska sned är den, men doftar och sprider lugnande stämning. Gott så!

En annan sak att glädjas åt är att det var vinterdagjämning i dag. Ljuset kommer åter!

Lucka Murphys law

Ja, alltså ibland undrar man ju varför harakiri inte utförs genast. Utan att passera Gå. Kanske för att jag inte är en samuraj eller kanske bara för att jag är dum nog att tro att det kan bli bättre. Lite i alla fall.

Det kan det inte!

Inte med en bil som vägrar flytta sig i snön. Jag gräver, sliter, skottar och svettas. Näpp. Hjulen spinner och bileländet flyttar sig inte en centimeter. Kanske den knyckte till någon millimeter. Kapar granens grenar och lägger ut som palmblad inför Messias ankomst. Som OM det skulle hjälpa!! Trots bereden väg för bilen hände ånyo ingenting. Trots fortsatt skottande, svärande och grundmurad envishet. Blev till sist ryckt från isfläckarna av traktor.

Fullastat i bilen, olja och glykol i härför avsedda utrymmen. Bensin och glatt humör på isiga vägar. en solnedgång i regnbågens färger, samt en kolossal och guldgul måne lovade sitt till. Tills termostaten gick i taket, bilen skrek och allt rök.

Borta med vinden förvann det goda modet, det glada leendet och de där stövlarna jag inte unnat mig de senaste tre åren. Efter en kvart hade rutorna isat igen på insidan i de 20 minusgraderna. Bärgare och frånskild släkt kom till undsättning och jag ville bara trycka på en elimineringsknapp. Vilken jävla skit till jul det här verkar bli. Lovande så säg?

Lucka nummer 20

Det tar sig! Eller närmar det sig kanske. Det är som frågan med ljuset - huruvida det brinner upp eller brinner ner.
Det surrar från kopieringsmaskinen och ute råder strålande solsken, men bitande 15 minusgrader. Det ska kännas att man lever och jag är själv glad för att jag på senare år börjat komma så bra överens med Kung Bore och hans följe. Jag njuter av friskheten i vinden, av rosorna på kinden, jämkar med kläder efter väder och ser det inte som ett problem att klä på och av sig.

Nu har dock värsta julhetsen slagit rot i mitt inre och då får jag absolut inget gjort, blir irriterad, spottar, fräser, svär, gnäller och skäller och är allmänt odräglig och otrevlig att vara i närheten av. Jag hoppas att det bättrar sig om bara en dag eller två. Möjligen tre.

I morgon far jag norrut och jag längtar alltid efter att få köra så långt och länge jag kan. Bort, bort från allt, alla som kräver, begär och yrkar på min person på ett eller annat sätt.

Nu vill jag ha jul, med frid och fröjd, se Karl-Bertil Jonsson, dricka glögg, äta en pralin och komalikt dåsa i bästa soffan med inte en enda tid eller person att passa.

Lucka nummer SURPRISE: 19

Snart är kalenderns dagar räknade- Den 24e tar det slut, då det andra firandet tar vid. Fast ärligt talat har jag numera bara en vag uppfattning om vad det är vi firar. Jesus födelse. Men ska man inte fira det den 25e då? Eller vilket datum föddes han egentligen och varför envisas vi med den 24e när stora delar av övriga, kristna väljer den 25e? Och hur mycket är kvar i ett sammanhang från helt andra trosläror? Den desillusionerade Poppy anser nog att julen i vårt land främst firas bland handlarna och räknas i kalla ören. Att få något utan mening känns just meningslöst.

Därför ska dagen i dag inhandlas just en klapp, som också är en nyttosak. En möbel. Trist och opersonligt, eftersom jag inte snickrat den själv, men välbehövlig. Ingen röd rosett kan göra den mer personlig. Kanske tofsar och kuddar i satin? Nja. Det får nog bli det mer rustika inslaget, som jag i brist på vältrande i heminredning härleder till min karga personlighet. Och så tror jag ju alltid att jag snart ska flytta eller gå ner mig i en å. Jag har ju flyttat sju gånger de senaste tio åren, men i en å kan man bara gå ner sig en gång.

Så, ut och spä på Sveriges konsumtion lite nu och köp en klapp eller två. Jag lägger pussar i kuvert, som aldrig når sin mottagare. Men de finns där. Ifall att.

/Poppy